AMAZING DOLLZ KATTBLOGG

Man vet i alla fall att man lever...

2010-05-19T23:47:00.003+02:00

Hur mycket ska man orka vara med om innan man egentligen kollapsar? Konstigt nog känner jag mig starkare än någonsin. Men det är väl som den kloke Sokrates sa; det som inte dödar en, stärker en...

Jag & Peter, mest jag, tog det svåra beslutet att omplacera Zita.
Jag insåg att det helt enkelt inte fungerade med katterna och förstod att det aldrig skulle göra det heller.
Dom flesta katterna höll sig inte längre på golvnivå & när kattungarna väl började springa runt blev kattmammorna super stressade. Dom var inte sena med att klippa till Zita om hon kom för nära, Destiny t.o.m hängde sig i halsbandet på henne några gånger. Stackars Zita, hon ville ju inget illa, bara leka.
En ridgeback är ju för övrigt en ras som har väldigt mycket jakt i sig, dom är ju inte lejonjagare för ingenting :)

Dagarna blev slutligen fyllda med stress & Zita fick till slut fler tillsägelser än beröm.
Så ska det ju inte behöva vara & jag var tvungen att göra ett val.
Valet var inte svårt för mig , det är katterna som jag brinner för, det är detta som jag är bra på. Jag vill inte kasta bort 9 år av det jag har startat upp, det som jag tror på.
För Peter var valet inte lika självklart. Och tro mig, jag kände mig fruktansvärt elak. Det var ju jag som så gärna ville ha hund nu, Peter ville väntat & varnade mig för just allt detta. Han 'såg det innan det hände', som han alltid brukar säga... Om jag bara hade lyssnat på min kloke man.
Det gjorde ont att se honom så ledsen. Han var så fäst vid Zita. Peter är ju mer en hundmänniska...
Barnen tog det faktiskt bättre än jag hade förväntat mig. Konstigt nog inga tårar, bara frågor. Jag vet ju hur ledsen Noah kan bli när kattungarna flyttar. Men på något sätt så har nog barnen ockå upplevt situationen som orolig & stressande.
Man får inte vara egoistisk utan se till djurets bästa. Jag ville att någon annan skulle få chansen att uppleva & uppskatta Zita som den underbara hund hon faktiskt var.

Margareta, Zitas uppfödare, var en klippa som stöttade oss igenom detta. Hon kom & hämtade Zita hemma hos oss och dagen efter hade hon ordnat ett toppenhem till henne.
Hon bor numera i Halmstad hos en familj med lite större barn samt som har erfarenhet av just Ridgebacks.
Peter plockade undan alla hennes saker omgående, han stod inte ut med att se det.
Vi saknar henne alla men nu kan även Peter medge att ett lugn har lagt sig i vårt hem. Det är faktiskt en härlig känsla & man uppskattar det på ett helt annat sätt.
Jag har också insett att jag faktiskt har begränsningar på hur mycket jag egentligen klarar av & orkar med. Andra verkar ha insett det långt tidigare än jag själv ;)
Men så är jag också en fighter utan dess like.

Tack härliga Zita för den tiden vi fick ha dig hos oss! Vi hann uppleva en hel del tillsammans och du lärde oss mycket!

Love is in the air!

2010-05-08T14:21:00.016+02:00

Igår hade jag stor fotodag här hemma! Att fotografera 10 kattungar är inget man gör i en handvändning precis ;)
Men jag blev faktiskt ganska nöjd trots att vädret för tillfället inte bjuder på alltför mycket ljus.

Och om jag blev kär i Glorys tvillingar så är det bara förnamnet för vad jag känner för Destinys kattungar! Jag är löjligt förälskad i Rusty!
Vilken kille - han är magisk!

Roxy är sockersöt! Hon är tabby precis som Rusty.

River är en liten minikopia av Mason som kattunge.

Om en av dom inte stannar blir jag mycket förvånad *haha*

Donnas kattungar Pearl & Peach är inte alls dumma. Jag är väldigt förtjust i Pearls uttryck & hon är himla go.

Peach kan man inte heller annat än tycka om. Hon har ibland ett sorgset uttryck.

Glorys kattungar utvecklas fint. Quinny blir bara bättre och bättre. Synd med hennes osymmetriska 'v' dock :(

Tvillingarna Quinto & Quattro är fortfarande väldigt lika & håller gärna ihop.

Vågar man skilja dom åt tro?! Oförskämt söta är dom i alla fall.

Quincy är en riktig buse & störst i kullen. Han är fortfarande väldigt ljus.

Quantas är en riktig liten hjärtekrossare.

Städhjälp - Halleluja moment!

2010-05-06T08:05:00.008+02:00

Halleluja moment!
Man kommer hem trött efter en lång arbetsdag. Öppnar dörren och möts av en fräsch citrondoftande, stövel-grus-fri tvättstuga.
Vandrar andäktigt runt i ett skinande nystädat hus. Golven blänker fina, fria från tassavtyck. Köksskåp, kyl och frys skiner utan barnens handavtryck och katthåren lyser med sin frånvaro.
Vi har haft städhjälp. Underbara människa!

Hundträff!

2010-05-05T19:57:00.000+02:00

Vi hade hundträff hemma hos oss med 3 utav valparna från The Hot Six Pack. Rebecca körde ner med Chilli ända från Halmstad & Maggan & Holly (uppfödaren) körde från Sjöbo.

Det blev en mycket lärorik & rolig dag utomhus i det fina vädret .

Hundarna älskade det!

Rebeccas ståtlige Athos

Vi tränade lite utställningsteknik som uppställning, trav osv.

Zita var helt slut efter dom hade sprungit och lek på ängen så hon var förvånansvärt lätt att jobba med :)

Minst sagt turbulent..

2010-05-04T14:20:00.016+02:00

har det varit här den senaste veckan. Därav har jag inte orkat/hunnit ta några nya bilder på kattungarna.
Det är inte bara en dans på rosor med att ha 3 kullar samtidigt. Och dom det har gått ut över är Destinys kattungar.
Destiny har ett stort hjärta & vill alla väl, lite för väl emellanåt.
Av någon anledning har Destiny tyckt att Donnas & Glorys kattungar inte har klarat sig utan hennes omsorg. Så hon kom inte till ro med sina egna i vårt sovrum utan stod ofta och krafsade på dörren och ville ner till dom andra...
Det slutade med att jag fick flytta på Destinys kull, ner till garderoben, där Donna & Glory också hade sina i början.
Nu gick det bättre men Destiny diade fortfarande både sina egna & de andra 7... Donna & Glory lät henne hållas & tyckte nog att det var lite skönt med en barnvakt :)

Glory som hjälper till att dia Destinys kattungar

Även om det var lugnt i boet & sällan skreks så ökade Destinys kattungar inte lika bra i vikt som tidigare. Jag försökte stänga för med grindar så att Destiny blev tvungen att ligga kvar hos dom men det tog inte lång stund förrän hon lyckades ta sig ut/över grindarna.
Under nästan 4 dagar stod Rusty mer eller mindre stilla i vikt. Han pendlade mellan 312-320g. Dock var han otroligt pigg & alert.
Det hör till saken att dessa 3 kattungar varit enormt stora från start! Dom ökade mellan 15-20g om dagen och när dom blott var 12 dagar gamla så hade alla passerat 300g. När dom var 8 dygn så öppnade dom ögonen, det har jag aldrig varit med om tidigare.
Därför kände jag mig egentligen aldrig orolig till en början. Där fanns liksom att ta av...

Jag fick lite smått panik till slut & beslöt mig för att ge Rusty lite ersättning ett par gånger om dagen. Det är det sista man tror att man ska behöva göra när man har 3 mammor som är fulla med mjölk!! Roxy & River var inte speciellt intresserade av ersättningen.
Peter tyckte inte att det var en lika bra idé eftersom stödmating ju kan ge fler problem än nödvändigt som hård mage, minskat intresset för att själv dia etc.

Jag hade många sömnlösa nätter i rad, sov ibland på soffan, ibland inne i kattrummet. Jag behövde inte ens sätta klockan för jag vaknade själv automatiskt. Jag drömde t.o.m mardrömmar om pyttesmå kattungar...
Jag ville ha full koll och jag vägde Destinys kattungar frenetiskt.
När kullen blivit 2 ½ v så vände det tack & lov. Nu närmar dom sig 400g & 3v dagen är på torsdag.

Så förhoppningsvis kommer det nya bilder på både P & Q-kullen som fyller 7v på torsdag resp. fredag.

Färdigt!

2010-05-03T12:15:00.001+02:00

I helgen blev också den nedgrävda gången mellan lilla & stora rastgården färdig.

Katterna var inte sena med att springa igenom den. Dom hade hur roligt som helst :)

Tittut!

Mysigt!

Och nu ska vi sätta igång med att lägga plattor & svart singel i en gång upp till rastgården. Det kommer att bli snyggt!

Och när det är färdigt ska vi sätta upp plank så att Zita kan springa fritt i trädgården.
Så vi har att göra dom närmsta veckorna...

Härliga Valborg!

2010-05-02T23:50:00.008+02:00

Valborg skulle traditionsenligt firas uppe på ängen med många från området. Jag skulle egentligen jobbat hela kvällen men dom behövde Peter akut till driftcentret istället och därmed fixade dom så att jag blev ledig istället. Och Peter tackar inte nej till några tusen extra ;)
Det är inte alls dumt att jobba på samma företag ;)

Hur som helst så är detta en väldigt mysig tillställning med korvgrillning & dyl & alla barnen hjälper gärna till med den stora brasan.

Mormor & morfar kom också förbi. Mormor stannade dock hemma & mös med kattungarna istället ;)
Dock hade det inte skadat om det varit lite varmare. Men det löste vi snabbt med några filtar & att flytta närmre brasan.

Barnen var lyriska!

Naglar..

2010-04-30T18:34:00.018+02:00

Thea skadade sin stackars lilla nagel på dagis i förra veckan. En pojke råkade klämma/trampa på den när dom klättrade i träd. Stackars lilla gumman hade blivit alldeles utom sig när blodet forsade. Tror jag det!
Jag & Peter, mest pappa :) har tvättat & lindat hennes finger varje dag. Tills en dag när nageln råkade fastna i bandaget & hängde löst i ena sidan. Vi ville då klippa av den men Thea vägrade! Vi provade all slags övertalning men envis som hon är så gick det inte.

Men på kvällen när hon somnat så smög Peter in & klippte försiktigt av den. Hon rörde inte en fena :)

Peter satte sedan upp det efterlängtade Pippi-tältet på natten som jag hade köpt.

Nästa morgon när Thea skuttade in i vårt sovrum (hon vaknar alltid glad som en solstråle) så frågade vi henne hur det var med hennes nagel. 'Bara bra'! svarade hon & sedan fick hon syn på tältet & blev alldeles lyrisk.

Då sa vi till henne att hon skulle titta på sin nagel. Plötsligt blev hon alldeles tyst! Sedan utbrast hon: 'Vem har tagit min nagel?! 'Var är min nagel?!'
Hon tyckte i alla fall att det var skönt att den var borta. Nu slapp hon ha bandage & tejp varje dag.

Hon är väldigt fascinerad över mina naglar så det dröjer väl inte länge till hon ska följa med mamma till nagelteknologen *haha*

Mason har haft dambesök...

2010-04-29T08:30:00.007+02:00

Mason har haft fint dambesök i 1v :)
Och det var inte vem som helst - det var ett kärt återbesök från lilla Skrållan.

Nåja, kärt & kärt kan väl diskuteras. Skrållan var inte lika glad att återse Mason som vice versa. Men efter två dagar var dom hur gosiga som helst mot varandra.

Och åter igen har jag inte lyckats se någon parning. Han är en riktig lurig figur den där Mason. Men höglöpt har damen gjort och dessutom var hon tovig i nacken så bitit henne har han ;)

Och Skrållan fick också möjlighet att lufta sig i rastgården. Hon njöt till fullo!

Nu hoppas vi på fina bebisar i slutet av juni!

Fotboll!

2010-04-28T09:09:00.011+02:00

Äntligen har fotbollsäsongen startat igen :) Jag har nog längtat minst lika mycket efter den som Noah har gjort *haha*

Som vanligt var det stor tillströmmning för 'nya' 04'or att börja. Men tränarna gjorde ett bra jobb med att dela upp dom i mindre grupper och olika 'stationer' för matchspel, dribblingar, passningar osv.

Tränarna och ledarna gör verkligen sitt yttersta för att förmedla glädje och skapa en positiv atmosfär.

Dock tyckte jag att det var lite för stora skillnader på nivån så jag frågade faktiskt tränarna efteråt om det fanns möjlighet för Noah att prova på att träna med 03'orna istället nästa gång. Visst ska det fortfarande vara mycket på lek men när tjejerna hellre springer & håller varandra i handen & målvakterna håller på med något helt annat så är det kanske inte så roligt för dom som verkligen vill spela & lära sig något.

Noah är ju född tidigt på året & ligger utvecklingsmässigt före många i sin egen ålder. Så det skadar inte att försöka.

Tränarna höll faktiskt med & bad mig gå & prata med tränarna för 7-åringarna. Noah själv var eld & lågor, han skuttade direkt bort till Tristan som han gått tillsammans på dagis med.
Även dessa tränarna tyckte att det lät som en bra idé.

Jag var ju dock lite kluven, antingen så hjälper jag honom eller stjälper... Positivt är i alla fall att det är en liten grupp. Noah som kan ha lite svårt med koncentrationen ibland behöver struktur och regler vilket verkar vara tydligare här. Fortfarande är det dock blandat med lek & 'barnfotboll'.

Som jag sagt tidigare; jag kommer att bli en riktig fotbollsmorsa :)

Nytt kattprojekt à la Peter ;)

2010-04-27T16:37:00.016+02:00

Ja, nu har äntligen min kära man satt igång med 'nästa' projekt som är att bygga en tunnel/gång från den lilla rastgården till den stora. Så att jag nu ska slippa bära ut katterna.

Noah var snäll & hjälpte pappa att gräva :)

Peter är inte dum han - här hittade han på hur han skulle skilja stenarna från jorden som vi sedan ska använda som utfyllnadsjord i gräsmattan.

Han passade även på att ta bort trätrallorna i lilla rastgården och istället lägga stenplattor.

Det kommer bli jätte fint när det är färdigt.

Tänk vilken snäll man jag har!

Fortsättning följer...

P-kull 5v

2010-04-26T23:53:00.005+02:00

Fina Pearl & Peach 5v

Peach 5v

Pearl 5v

Det är ju attans att Peach har färgade framben! Jag älskar hennes uttryck!

Pearl är inte alls dum hon heller ;) Dom ser båda ut att få en fin blå ögonfärg än så länge. Sedan har vi ju det här med pälsen... Pälsmonster är bara förnamnet, i alla fall vad det anbelangar Peach. Så vi får väl se var det slutar :)

Q-kull 5v

2010-04-26T19:10:00.004+02:00

Här kommer några blider på de övriga dunbollarna i Q-kullen. Tvillingarna har ni ju redan sett ;)

Urgulliga Quantas

Söta Quinny

Charmiga Quincy

Tvillingarna..

2010-04-24T11:00:00.021+02:00

Jag är kär! I Glory & Masons tvillingar :) Åh, så rätt jag hade!
Två av Glorys kattungar föddes ju mer eller mindre samtidigt & delade också samma moderkaka. Med andra ord är Quinto & Quattro enäggstvillingar.

Quinto

Quattro

Jag har forskat lite;

Tvåäggstvillingar är inget annat än två ägg som befruktats samtidigt och som utvecklas i samma livmoder. Det är exakt vad som händer i normala fall hos en katt. Honkatten släpper ett flertal ägg, några av dom befruktas och hon får en kattunge, tvillingar, trillingar, fyrlingar eller någon annan slags tvilling.

Enäggstvillingar är således det enda unika hos katt och bör endast gå att upptäcka via DNA-test eller genom att de delat moderkaka.

Jag har fortfarande väldigt svårt att se skillnad på dom. Det två säkraste kännetecknen är att Quintos 'V' är lite smalare upptill i pannan samt att Quattro har lite mer färg under sitt vänstra öga.

Oförskämt söta är dom i alla fall!

Quinto

Quattro

Mason ~ fina killen!

2010-04-21T16:02:00.004+02:00

Vår fina Mason har nu hunnit bli 1 år & 8 månader.

Läcker är bara förnamnet! Och trevligare kille får man leta efter.
En riktig kelgris utan dess like!

Grov & tung kille!

Tack Mikalea för de fina bilderna!

En dag i skogen!

2010-04-19T20:35:00.009+02:00

När vi är lediga åker vi ofta ut i skogen med Zita.
Det är så skönt & avkopplande!

Zita älskar det!

Noah & Thea har hittat något spännande :)

Zita älskar att bära runt på pinnar :)

Thea såg några stora, fina fåglar som flög förbi.

En glad Zita!

Hemåt

Hon överraskade oss alla....

2010-04-18T14:06:00.021+02:00

Här har vi babyboom minsann :)
Destiny har fått sin 2:a kull; Royal-kullen. Och vi har nu alltså fått 3 kullar på 4 veckor...
Jag ska ta det från början:
Som jag berättat tidigare så flyttade Destiny tillfälligt hem till min storasyster i mitten av februari. Det gick över förväntan bra med tanke på att det redan bodde en liten bestämd huskattfröken där.
Veckorna gick och allt var frid & fröjd. Syrran tyckte att hon var lite tjock jämfört med lilla Nelly men jag viftade bort det och menade att det mesta var bara päls.

En natt fick jag ett sms av syrran där hon berättade att det hade smugit en hankatt utanför deras uterum (där Destiny & Nelly spenderade den mesta tiden) När Destiny upptäckte hanen hade hon blivit alldeles rasande & gett sig på Nelly. Syrran blev lite skärrad & tog med sig Nelly upp i sovrummet.
Nästa dag var det fortsatt något spänt mellan katterna & de rök ihop en gång. Vi bestämde att syrran skulle komma & lämna henne. Jag var ganska förvånad eftersom Destiny inte brukar bete sig så.Nåväl, jag gick ut med Destiny till Mason som befann sig i katthuset. Tänkte att de kunde hålla varandra lite sällskap. Destiny var inte alls glad för att se Mason igen, snarare tvärtom. Hon spottade & fräste. Han såg ganska oförstående ut han med... Stackare!
Jag lät henne hållas men när hon fortfarande efter 2 dagar inte var bekväm med situationen så tog jag in henne istället.
Destiny blev sig mer lik igen förutom att hon spenderade en del tid sovande bakom vår kamin.

Påsken kom & min svåger var på besök från Danmark. Han påpekade att han också tyckte att hon hade lite 'mage'. Då vände jag upp & ner på henne & möttes av stora tuttar!
Jag kände mig något lamslagen... Satte henne på vågen & till min fasa såg jag att hon faktiskt hade ökat 1kg i vikt! Shiiit!
Hur i all sin dar hade detta gått till? Hur kunde hon vara dräktig? Många frågor susade igenom mitt huvud.. Hur skulle jag nu veta när hon skulle nedkomma?!
Ringde syrran & berättade ivrigt nyheten. Hon skrattade & sa; 'Ja, vad var det jag sa!'
Tack & lov hade hon antecknat exakt datum när jag hade lämnat henne, på Alla Hjärtans Dag den 14/2.Så då visste jag med andra ord att Mason måste ha parat henne innan dess & kunde då räkna ut när hon senast skulle få sina kattungar i alla fall.
Destiny ville hela tiden in till Donnas & Glorys kattungar. Destiny har ju alltid älskat allas bebisar här hemma, det är så härligt att se. Jag släppte in henne då & då men såg till att dom inte diade på henne. Mest av allt ville hon bara gosa med både katterna & mammorna :)

Det märktes att hon var trygg i deras sällskap.

Den veckan Destiny skulle nedkomma hade jag en hotellöverliggning i Växjö natten till tisdagen och jag bad innerligt att dom inte skulle komma då. Peter tyckte dock att hon slickade sig mer & mer... Den natten sov jag ganska oroligt. Ringde hem direkt på morgonen när jag vaknat & väckte hela familjen Jensen. Peter halvsnäste; 'Nä, det har inte kommit några kattungar än. Hon sover!'
Puuhh, jag kunde andas ut!
Jag kom hem tidigt & allt var lugnt. På onsdagen var jag ledig men sedan skulle jag jobba torsdag & fredag eftermiddag.
På onsdag morgonen såg jag att hon hade 'släppt ner' magen & visste då att det var det nära. Onsdagen gick & först på torsdag kvällen såg jag slemproppen.
Såklart satte förlossningen igång klockan 2 på natten men det gick ganska fort. Efter 2h hade 3 stora kattungar kommit till världen. Destiny var nog inte helt beredd på det hela så jag fick hjälpa till av avnavla & torka rent 2 av kattungarna. Största hanen vägde inte mindre än 130g, honan 112g & den sista hanen 108g. Jätte bra vikter!
Jag är tacksam att hon inte fick fler kattungar med tanke på att vi har 7 andra små huliganer att se efter inom ett par veckor *haha*

Tänk att ingen av oss inte sett, hört eller märkt varken löp eller parning. Och jag som mer eller mindre hade gett upp hoppet om att hon skulle lyckas bli parad fler gånger..
Mason är verkligen skicklig han :)

Hunken Ozzy!

2010-04-13T11:56:00.047+02:00

Så var det dax för Sydkattens utställning i Malmö. Ozzy skulle ställas ut & för en gångs skull var det skönt att inte ha några 'egna' katter att ställa ut :) Gunilla, Ozzys matte, var också med. Det känns väldigt med tryggt med henne då hon har varit hunduppfödare i 20 år & är alltså inte helt ny inom denna förunderliga värld ;)
Jag hade inte sett Ozzy sedan han flyttade, alltså sedan december. Men oj vilken fin utveckling han har gjort, nu 7 månader & över 4kg tung!
Fantastiska proportioner! Läcker typ!

Kolla in vilken superb öronplacering - redan!

Dessutom har han en finfin profil & panna.

Kraftig benstomme!

Annika Billing var också väldigt förtjust i honom. Underbar päls! Ögonfärg ok.

Lovande ung kille!

Ozzy blev EX 1 (i konkurrens). Så himla roligt!

Inför nomineringen blev han slutligen slagen av en birma.
Jag kunde inte låta bli att visa Ozzy för Lene Glem, vår favvodomare som är galet förtjust i hans pappa Mason :) Hon gillade honom! 'En öronplacering to die for!' *aahh* Lene hade mycket gott att säga om honom till min stora förtjusning :)
Jag passade även på att fråga Åsa Hammarlund vad hon tyckte om honom. Och hon tyckte också att han var lovande. Hon gillade verkligen hans profil.

Det fanns många fina ragdolls på utställningen, jag hade t.o.m tid att fotografera några :)

Jag är KÄR! Denna killen har det mesta man kan önska!
S* Simbatau Juma!
Inte helt olik min fd. foderhane Lennon i samma ålder... Grattis återigen Ann till denna ljuvliga avkomma!

Och sist, men absolut inte minst, S*Sky high's Silk'n Satin.

Finner inga ord!
Trevligt att träffa er Mikaela & Marcus. Och tack för blixtvisiten i veckan :)

Tack Gunilla för en trevlig dag! Vad var det jag sa ;) Nu dröjer det inte länge förrän det är dax för nästa uställning *haha*

Redan 3v...

2010-04-09T20:30:00.032+02:00

Så har mina ljuvliga bicolorbebisar fyllt 3v.

Pearl har en liten runner bak men har ett fint symmetriskt 'V'. Fantastisk uttryck!

Peach har en helt annan 'look' som också tilltalar mig. Synd med hennes mitted framben :(

Och även i Q-kullen är några inte helt korrekt tecknade. Det är ju kanske inte riktigt vad man förväntar sig av en high mitted parning men men..

Quinny får ett lite osymmetriskt 'V' precis som mamma Glory.

Den bruna hanen Quantas har en runner på bakbenet men ser ut att ha ett fint jämt 'v'.

Quinto & Quattro ser ut att få aningen sneda samt något osymmetriska 'V'.

Quincy är fortfarande oerhört ljus så där är det fortfarande för tidigt att säga något. .
Förutom detta ser dom lovande ut än så länge. Det är tur att jag har en hel hög med sällskapsköpare ;) Mina utländska intressenter får tålmodigt vänta till kommande parningar.

Jag & Peter var på en super trevlig påskfest hos våra goda vänner Marie & Ricki.

Mästerlig mat & fantastiskt gott vin!

Min fina Marie

Vi avslutade kvällen med att röka vattenpipa. Det var efterlängtat! Jag provade vattenpipa under mina första modellresor till Beirut för ca. 10 år sedan och tyckte redan då att det var
så himla gott.

Peach & Pearl 2v

2010-04-02T22:53:00.017+02:00

Dagarna går och kattungarna växer och frodas i ett rasande tempo. Inte mindre än 7 bicolorer blev det! Hade det varit för 2 år sedan hade jag hoppat jämfota av glädje men nu ville jag så gärna sparat en mitted tjej från Donna. Men det är ju alltid så... Eller hur?!

Donnas honor, Peach & Pearl, är fortfarande störst. De passerade båda 300g på 2v-dagen men så var de å andra sidan bara 2 i kullen. Men Donna har ju alltid skämt bort mig med stora kattungar.
Denna gången slapp jag vita öron men istället fick Peach färgade framben :( Lovande ser de ut bägge två i alla fall!

Glorys ungar är ljusare och mer vita i pälsen och ser än så länge rätt tecknade ut men så är det också en high mitted parning. Min första faktiskt :)
Glorys enda hona, Quinnie, är brun bicolor. Sedan är två av hanarna blå, Quinto & Quattro och de andra två är bruna, Quantas & Quantum.

Quinnie väger 255g och dom 4 hanarna ligger på mellan 246g-300g.

Stolta mammor!

Fick en underbar bild på Natasha från Domi . Vilken utveckling denna tjejen gör! Fantastisk!

GLAD PÅSK PÅ ER ALLA!

Kalas på Skattkammarön!

2010-03-26T19:05:00.014+01:00

I år valde vi att inte ha barnkalaset hemma. Det är ganska så skönt att slippa alla 'måsten' och bara vara :)
Så jag hade bokat in oss på Skattkammarön i Lund. Det blev ett alldeles lagom kalas med totalt 9 barn.
Det blev mycket uppskattat av alla barnen! Tänk om man hade haft hälften av deras energi..;) Ja, ok - det har jag väl nästan då *skratt*

Best Friends Forever

Efter kalaset så följde Oliver med Noah hem för att sova över. Dom leker fantastisk bra ihop!

Busungen 6år!!

2010-03-22T13:38:00.077+01:00

Tänk vad tiden går fort! Plötsligt har vår lille pojke blivit 6 år och ska börja i förskolan till hösten. Snart är dagistiden över och då börjar allvaret... *hujeda mig*

Eftersom Peter skulle jobba mestadelen av Noahs födelsedag så bestämde vi oss för att han skulle få öppna ett paket kvällen innan tillsammans med pappa. Och gissa om han blev glad över sitt Wii :)

Nästa morgon tassade Noah in i vårt sovrum innan jag hann vakna och viskade; 'Mamma, jag är vaken nu! Ni kan komma nu!' Vad gulligt!

Han fick sina älskade Bakugan. Det är små runda bollar som man ställer på ett tillhörande bakugan-kort som är magnetiskt, då öppnas bollarna upp och det blir någon slags fighting-machine. Det är det enda han tjatar om dagarna i ända :) Jag tror att han närmar sig ett 30-tal nu... .

Han fick också nya rullskridskor, lite häftiga kläder och av Thea fick han en bil från 'Cars'.

På fredagen hade vi kalas inom närmsta familjen. Noah var alldeles lyrisk över alla sina presenter!

Peter imponerade åter med sina verk. Han hade gjort egna smögåstårtor, en med lax och en med räkor.

Han hade dessutom gjort en chokladtårta och en prinsesstårta.

Kan man bli annat än stolt över sin man?! Allt var väldigt uppskattat och åts med god aptit :)

2 in 1 ;o)

2010-03-21T23:31:00.006+01:00

Här har det hänt grejer!
Att Donnas födsel var närstående var det ingen tvekan om, hon var mer eller mindre som ett plåster på mig under onsdagen & torsdagen. Jag trodde faktiskt att bebisarna skulle komma under onsdagen då hon hade gått 64 dagar. Donna är nämligen som en klocka, har fött alla sina tidigare kullar på exakt samma dygn.
Donna och Glory har verkligen varit som ler och långhalm den senaste tiden. Där Glory befann sig var Donna och vice versa.

Nåja, på torsdagkvällen kände jag på mig att det var dax. Jag hade egentligen lydnadskurs med Zita på kvällen men jag hoppade över den.
Peter jobbade dessutom men kom hem strax efter 20 och då låste jag in mig i kattrummet tillsammans med de havande mammorna.
Donna andades mer häftigt och jag såg hennes täta värkar. Glory låg tätt intill henne i födslolådan.
När klockan precis hade passerad 21 så skrek Donna till och ut kom hennes första unge. En hona på strax över 100g.Sedan blev det lugnt ganska länge. Glory vek inte från Donna en sekund och Donna verkade trivas med att ha henne så nära inpå.
Jag passade på att bädda till mig på golvet inne hos dom. Jag förstod att jag inte skulle få mycket sömn men jag skulle dock upp kl. 04.30 och jobba... Mindre roligt!
Efter 1½h kom unge nr 2, också en hona på strax under 100g.
Glory gick mer och mer in i sig själv och jag började bli lite orolig...
När klockan var runt 23.30 så pratade jag med Emelie i telefon & plötsligt började Glory flämta med halvöppen mun. What?!Jag filmade henne och skickade iväg det till Emelie. Hon skrev tillbaka; 'Oh Fuck! It's time! :)'
Då var det som jag misstänkte från början. Mason parade nämligen Glory dagen innan han parade Donna men eftersom Glory inte hade några röda tuttar efter 3v, snarare efter 4v så 'antog' jag att han hade parat om Glory veckan efter... Så var dock inte fallet.

Inget verkade hända så jag slumrade till. När klockan var 03.18 så hörde jag att Glory skrek till och ut kom hennes första unge och det hann inte gå mer än ett par minuter så kom nästa. Då såg jag att dom delade moderkaka.
Glory hade inte riktigt koll på läget men Donna tog snabt över och började avnavla ungarna och käkade upp moderkakan.
Det var två hanar på 80g respektive 91g.Sedan kom resterande ungar i ett rasande tempo. Ytterligare 3 hanar mellan 68-99g och 1 hona på 74g. Glory var duktig och det märktes att hon kände sig trygg med Donna bredvid sig. Donna ryckte in emellanåt och assisterade med tvättning/avnavling. Det var fantastiskt att se!

Jag var väldigt förvånad att Donna 'bara' fick 2 kattungar med tanke på hennes viktuppgång på över 1kg. Hon har ju alltid fått stora kullar tidigare men det kan ju bero på att hon haft lite svårigheter med att bli dräktig det senaste året. Huvudsaken är att dom var pigga och friska!

Jag bäddade inne i garderoben till Donna, märkte hennes 2 kattungar och lade till 2 av Glorys ungar hos henne. Jag lät först Glory ligga kvar i födslolådan med resterande 4 ungar men så fort någon av Donnas ungar pep så rusade hon dit istället. Likadant om ungarna i födslolådan pep så blev Glory lika orolig. Då kom jag fram till att det absolut bästa var att lägga alla kattungarna tillsammans med dom båda mammorna.

Nu hade klockan passerat 05.30 och jag var mer eller mindre tvungen att bege mig i bilen till Malmö. Peter tog över fram tills han skulle lämna barnen på dagis.
Det är aldrig roligt att behöva lämna över till någon annan men jag litar på min man till 100%. Ibland är han faktiskt både klokare och mer realistisk än mig när det kommer till förlossningar *haha*
Tack och lov hade jag en passtur hela vägen upp till Karlskrona så jag fick i alla fall ett par timmars sömn i tåget. Annars hade jag nog svimmat...

Peter och jag hade kontakt flera gånger under förmiddagen. Glory var väldigt orolig och flyttade på kattungarna fram och tillbaka. Så fort han hade lagt alla kattungarna tillsammans och lämnat rummet så nästa gång han kom in så hade Glory flyttat på hälften av dom in i klätterställningen. Det låg t.o.m en unge på golvet ibland.
Nästa gång vi pratade så stod Peter med en unge i handen som var på väg att dö. Den var väldigt slö och lite blå. Det fanns inget att göra. Han fick uppleva 'dödsskriket'. Det är fasansfullt!
Jag skyndade mig hem vid 14-tiden. Och då möttes jag av denna underbara syn!
Kan man bli annat än lycklig då?!Jag märkte under dagen att ungarna helst ville dia hos Donna till en början. Dom ungar som låg hos Glory sov mest men jag gav mig inte.Och med lite tålamod så gick det hur bra som helst! Man såg verkligen att Glory njöt till fullo!
Det är inte lätt att vara förstföderska :)Utan Donna vågar jag inte tänka på hur det hade gått. Hon är verkligen en helt ypperlig mamma!

COPE!

2010-03-16T23:31:00.006+01:00

Jag och Peter har börjat på en utbildning som heter COPE. Det är ett strukturerat föräldrautbildningsprogram som riktar sig till föräldrar med barn i åldrarna 3-12 år. Syftet är att ge föräldrar verktyg att förstå och hantera sitt barns beteende och stärka dem i föräldraskapet. Ett viktigt syfte är också att förbättra samspelet i familjen.
Det kan exempelvis röra sig om hur man uppmuntrar och berömmer sitt barn på ett medvetet sätt för att bryta negativa cirklar och för att påverka barnet att bete sig mer följsamt.
Vi får också arbeta med hur man kan fördela uppmärksamheten mellan syskon, hur man kan bortse från vissa mindre förseelser genom att hålla inne med negativa reaktioner, hur man kan förebygga och planera för att hantera problemsituationer och hur man kan ingripa effektivt när barnet gått för långt.

Vi träffas på en skola inne i Höör 1 kväll/veckan under 2h och det bästa är att barnen blir passade på stället där de kan leka, rita, spela spel, osv.
Först fikar vi från ett bord som är härligt uppdukat med allt från bröd, gott pålägg, kex, ostar, vindruvor, meloner, kaffe, kakor m.m.
Vi är en ganska lagom liten grupp bestående av ca. 8 familjer. Först går kursledaren igenom kvällens schema/mål, sedan sitter vi i smågrupper och diskuterar hurvida vi lyckats med tex. en hemuppgift där vi använt oss av olika strategier hemma. Sedan tittar vi på videoinspelade scener där vi får se föräldrar som begår olika fel i sitt bemötande av ett barn.
Utifrån dessa scener diskuterar vi oss fram till lämpligare förhållningssätt.

Det har blivit en del aha-upplevelser :) Vi (mest jag) är väldigt duktig på att tjata vilket ger mer negativ förstärkning. För att inte tala om vid matbordet men det hoppas vi blir ändring på när vi är 'färdigutbildade' ;)

Underbara Thailand ♥

2010-03-15T22:03:00.001+01:00

Min kära nagelbyggare Marie, the one and only, har äntligen kommit tillbaka efter en 5v lång vistelse i Thailand. Och hon gjorde mig hel igen ;)

Jag har dessutom pumpat henne på massor av information för om 9 månader är det vårt tur!!
Ända sedan vi var på bröllopsresa i Thailand för 3år sedan så har vi längtat tillbaka och nu så blir det äntligen verklighet!

Denna gången blir det extra roligt eftersom vi är många som tröttnat på julstressen och hellre vill åka iväg till värmen. Vi har fått med både min mamma och pappa, min äldsta storasyster Annica och hennes 18-årige son Emil och min mellersta storasyster Mitha.
Det blir Theas första utlandsresa utanför magen ;) Och dom kommer att vara bra åldermässigt också, Noah 6½ år & Thea 4år.
Jag har dom senaste dagarna suttit timvis framför datorn för att planera allt från start med flygresa & boende. Det är jätte roligt och spännande!

Förmodligen kommer vi att bo dom 10 första nätterna på ön Koh Lanta på fina Southern Lanta Resort & Spa. http://www.southernlanta.com/index.htm
Det är perfekt för barnfamiljer och omtyckt av svenskarna. Bakom resortet ligger just den Svenska skolan så Noah & Thea lär få många kompisar.
Vi ska bo i Bungalower nere vid stranden med underbar utsikt över havet. Det finns även en jätte fin swimmingpool samt lekplats. Och det bästa av allt: SPA. Gissa om vi ska skämma bort oss med massage :)

Stranden är den underbara Klong Dao Beach, en tre kilometer lång vit sandstrand med kristallklart vatten.

Bamboo Beach
Long Beach
Klong Dao Beach Klong Nin BeachResterande vecka funderar jag på om vi ska bo på paradisön Koh Jum som fortfarande är nästintill oexploterad, det finns t.o.m bungalower där helt utan el. Fritt från charterresenärer, swimmingpooler, skräddare och svenska köttbullar är det här ett litet paradis för sig själv.
Däremot så ligger där helt sagolika öar nära som man tar long-tail båtarna ut till. Tex. Hong Island & Poda.
Koh Poda är känd för det blå vattnet och den underbara stranden. Detta ska tydligen utan tvekan vara en av de finaste stränderna i Thailand.

Koh Poda

Hundarnas paradis..

2010-03-12T23:25:00.020+01:00

I veckan var jag & Emelie med hundarna i Malmö på Limhamnhsfältet. Vi tog tåget in till Malmö, Zita behöver så mycket miljöträning hon kan få. Dom var jätte duktiga!

Limhamnsfältet är en jättestor hundrastplats, dit många hundar kommer varje dag för att rastas och alla hundar springer lösa och kan leka med varandra. Det finns även möjlighet för hundbad längs stranden.

Det var första gången jag & Zita var där och gissa om Zita var exalterad! Hon har lekt med andra hundar innan men inte med så många på en och samma gång! Det var verkligen jätte roligt att se.

Wille är lite mer försiktig och förståndig :)

Här träffar Zita sin 'överman' :) En otroligt fin schäferhane! En engelsk bulldog :) Min syster Mithas & Emelies favoritras... Inte min dock. Hundmöte :)
Det finns även en agilitybana som vi provade på. Först lite slalom som Zita klarade förvånansvärt bra.
Emelie fick med lite hjälp upp henne på A-hindret.
Övning gav färdighet ;) Här går hon alldeles själv.
Ser ni Turning Tourso i bakgrunden?! Zita går till attack på stackars Wille!
Zita träffade till sist en amstaff. Det sägs att hundar dras till andra hundar i samma färg eller ras. Det stämde ganska bra här faktiskt :) Finna vovvar!
Zita var totalt slut i tåget på väg hem. Det var en riktigt rolig & givande dag även om man var ganska frusen efteråt.

En vecka kvar...

2010-03-08T23:15:00.006+01:00

Då var det drygt en vecka kvar till Donnas nedkomst. Alltid lika spännande att se vad som döljer sig därinne :) Hon vaggar fram likt en överviktig tanta. Än så länge har hon ökat ca. 1.3kg.
Hon har ju fått 5st i varje kull tidigare så vi får se om det blir så denna gången också. Nu är vi inne på P-kullen så kullnamnet blir Precious :)

Jag har fått köpa 2st nya skåp till mina utställningspokaler.

Det blev alldeles för trångt med bara ett till slut. Vilka duktiga katter jag har haft genom åren :)

Peter har satt en kattlucka i dörren till kattrummet så att katterna kan springa in själv när dom är trötta på Zita. Men det hindrar inte att Zita sticker in huvudet emellanåt för att kolla läget *haha*

Det går mycket bättre men ibland får Zita sina ryck och sätter efter dom. Hon vill ju bara leka :(
Försökte här fotografera hennes fina 'ridge' på ryggen.

Så har Linas Matkasse anlänt igen!

Och peppad som jag blir så jag satte igång med en rätt direkt. Men jag fegar lite fortfarande och väljer bara de snabba samt medelsvåra rätterna. Känner mig inte riktigt mogen att ge mig på en tuff rätt utan Peters hjälp *haha*
Det blev i alla fall Karljohanravioli med champion- och ädelsostsås och gröna bönor.

Ädelost är definitivt underskattad hos mig. Oj, vilken god smak det blev!
Noah var mindre förtjust i lukten men fick ner lite i alla fall. Jag var i alla fall mäkta stolt! Med tanke på att jag mer eller mindre aldrig lagat någon 'riktig' mat förr så kan det bara bli bättre ;)

Thea klippte sig i helgen & som vanligt charmar hon alla som kommer i hennes väg :)
Hennes duktiga frisör, Michelle Lawlor pratar bara engelska. Jag tror att hon kommer från England eller Irland.
Michelle är överförtjust i Thea & varje gång överöser hon henne med komplimanger som; 'Oh my god! Look at that little dollface! She's just amaaaazing! I would love to bring her home with me!'

Jag kunde inte låta bli att filma en snutt :) I slutet av klippet säger Michelle ; Oh look, she's just divine'!

Jag visste inte exakt vad 'divine' betydde men nu vet jag att det betyder gudomlig :)

Missy börjar bli stor!

2010-03-01T13:29:00.002+01:00

Missy har nu blivit 10 månader och jag är tämligen nöjd med hennes utveckling så här långt. Hon är en stor och kraftig hona med bra längder. Hon väger inte mindre än 4kg. Dock kunde hon haft en bättre ögonfärg och en starkare haka.
Missy är dessutom en väldigt trevlig fröken med ett utomordentligt temperament! Jag ser stora likheter med härliga Destiny (farmor). Det verkar ju gå trögt med kattungar för hennes del så därför är jag än mer tacksam att jag sparat Missy. Dessutom är hon ju N/N.
Destiny har preliminärt flyttat hem till min storasyster där hon har sällskap av huskatten Nelly. Jag kommer dock inte att kastrera henne ännu - skam den som ger sig...

I söndags var jag & barnen på en liten utflykt. Vi tog tåget till Hässleholm & hälsade på kusin Emelie. Himla smidigt, åka en station och det tar inte mer än 14 min.

Barnen tycker allt det är lite spännande att åka tåg och jag får åka utan att för en gångs skull inte behöva jobba på dom :)
Emelie bjöd på smaskiga pannkakor och barnen åt så det sprutade ur öronen på dom.
Fina Sweet har flyttat in hos Emelie då hon inte verkade trivas i kattgruppen längre. Hon kissade utanför lådan och markerade även på några andra ställen i huset. Nu har hon istället fått en hundkompis, Wille, och hon verkar trivas som fisken i vattnet. Sweet är som sagt en riktig 'snackemoster' :)
http://www.facebook.com/home.php?#!/video/video.php?v=325337116333&ref=mf

Sedan spelade vi alla Wii! Det var jätte roligt! Noah är högst ovetandes om att det är just vad han ska få när han fyller 6år om 3v. Tror att både jag & mannen kommer tycka att det är minst lika roligt som Noah :)

Viktökning & vår!

2010-02-28T11:40:00.004+01:00

Donna har nu ökat 1kg i vikt och har 2,5v kvar till beräknad förlossning.
Glory har också blivit ganska rund om magen. Det ser lite roligt ut för hon är ganska liten i sig själv. Så 7hg har gjort mycket på henne.

Jag är äntligen helt frisk! Känns underbart att ha fått tillbaka sitt luktsinne igen :) Och äntligen känns det också som att våren sakta närmar sig. Det är inte en dag för tidigt!
Var hos min frisör igår efter jobbet och smög in lite ljusa slingor i mitt mörka hår. Jag misstänker en som vill bli blondin till sommaren igen ;) Man vet aldrig...

Mason har fint dambesök. Förra gången sågs dom hemma hos henne, nu har han bjudit hem henne till sig istället.

Han är en äkta charmör och gentleman den pojken. Jag förstår att damerna faller som furer för honom :)
Vi har satt samma smarta övervakningskamera i katthuset som vi hade i kattrummet i källaren i vårt gamla hus. Så nu kan jag både se och höra från köket vad som händer inne i katthuset. Himla smart!
Dom röjde så mattorna rök från höger till vänster ;)

Peter har också hunnit med att laga två rätter från Linas Matkasse. Först en 'tuff' rätt; Prosciuttolindad kycklingfilé med balsamicosky på tagliatelle-och ruccolabädd. Den var vi tyvärr inte så förtjust i någon av oss... Det ser godare ut än vad det var :(

Sedan en kalkonkorv Bombay med ris. Det var jätte gott!

En hjälpande hand..

2010-02-27T19:57:00.033+01:00

Äntligen verkar vi ha hittat rätt städhjälp!
I veckan träffade vi två trevliga tjejer som nyligen startat ett företag som heter Din hjälpande hand. Dom satsar på hushållsnära tjänster med det lilla extra.
Dvs. även personlig omsorg som sällskap på promenader, hjälp vid besök på t ex vårdcentral, apotek, bank osv. Matinköp, veckohandling etc.
Dom erbjuder även barnpassning, hämta/lämna på förskola, skola eller fritids/ fritidsaktivitet samt läxläsning.

I mina öron låter det helt fantastiskt!

Jag är pedant. Det är högprioriterat för mig att ha rent och fint hemma (och är även djurälskare därför har jag hemmet fullt med djur ändå). Och när jag är ledig vill jag faktiskt göra andra saker än städa. Som att umgås med med familjen och ta hand om djuren. Dessutom så hatar jag att dammtorka och torka golv.
Därför vore total LYCKA för en pedant att ha nystädat varannan fredag eftermiddag.
Det är ju jättebra att man får göra avdrag för hushållsnära tjänster nu också, ytterligare ett skäl till att ha hemhjälp.
Enligt undersökningar så går kvinnors puls upp när de kommer hem. Mäns puls går ner. Det är för att männen inte tycker att de kommer hem till mer arbete. Så sant, så sant.
Men jag måste ge en eloge för min mans husliga sida när det kommer till bakning :) Häromdagen fick han ett litet ryck och skapade dessa små underverk :)

I torsdags var jag på kurs med Zita. Denna gången var hon mycket mer fokuserad och koncentrerad trots det dåliga vädret, det både regnade och blåste. Vi provade på lite rally-lydnad, det var roligt. Tack & lov är vi endast 5st i gruppen så man hinner lära sig mycket.
I slutet testade vi även lite inkallning, det gick lysande. Det är något jag tränat hårt med henne ända sedan hon var 10v gammal.

I morse var Noah som vanligt på hockeyträning. Jag har så smått börjat att vänja mig att vistas i den iskalla hallen men snart slutar säsongen och då börjar fotbollen igen. Jippey! Jag tror att jag längtar mer efter den än Noah gör *haha* Hade jag fått välja hade jag utan tvekan spelat fotboll när jag var liten.
Snart är det väl också dax för Thea att börja med någon aktivitet. Jag funderar på gymnastik och dans. Det hade säkert passat henne bra.

Nä, nu börjar snart Melodifestivalen så det är hög tid att sätta fram lösgodiset, chipsen och ostbågarna. Jag har lyckats se alla deltävlingar än så länge. Noah tycker också att det är väldigt roligt, han är ett stort fan av Måns. Dessutom hejar han på Ola & Erik Saade.
Mannen jobbar natt hela helgen så honom lär jag inte se röken av förrän på måndag eftermiddag :(

En sann vän...

2010-02-26T22:57:00.005+01:00

En sann vän vågar säga ifrån när jag är på väg att gå vilse, men respekterar mina val.
En sann vän får mig att må bra och gör mig till en bättre människa.
En sann vän är någon som tror på mig, när jag tappat tron på mig själv.
Vem vill inte ha en sann vän?

Inga lögner utan rak, tydlig och rättfram!

Tack för ditt stöd Anita!

Linas Matkasse!

2010-02-24T17:15:00.014+01:00

Nu har vi provat Linas Matkasse i 1v och vi är mer än nöjda måste jag säga.
Maten levererad direkt hem till dörren, med recept och allt. Bara att läsa innantill :)
Fem maträtter á fyra portioner på två veckor. Tydligen blir det för stressigt att leverera en kasse i veckan (för de som ska laga maten) så varannan måndag kommer det hem en kasse med mat.

Jag är ju ingen mästare i köket - snarare tvärtom = usel.
Peter däremot är väldigt duktig och uppfinningsrik, när han vill och orkar.. Ibland fuskar han med Mac Donalds :)
Det är verkligen ingen bra kombo - jag är dålig och han är lat! Så detta har nog blivit vår räddning!
Att slippa planera, kombinera och handla är en fröjd.
Köttfärssås och korv stroganoff i all ära men det är inte så upphetsande att äta längre. Och inte så kul att laga heller.
Nu är det kanske t.o.m är slut med att kära mamma kommer hit och fyller frysen med deras 'rester' då och då.
Mammas mat är toppen men jag är liksom över 30 år nu och det är kanske dax att växa upp :)

Kycklingwok med nudlar, färskriven lime och ingefära i kokosmjölk.

Barnen har gillat maten för det mesta, förutom att dom har lite svårt för alla rotfrukter men jag hoppas att dom snart vänjer sig. Noah har alltid varit kinkig med maten men även han blev imponerad när jag igår svängde ihop en purjolöksinbakad köttfärslimpa med kokt potatis och gräddsås.
Peter hamnade i någon slags chock när han sent på kvällen kom hem och åt det sista av limpan. Han utbrast att det var det godaste han ätit på länge och definitivt det godaste jag någonsin hade lagat på 7 år!! Det säger inte lite det *haha*

Mandeltoppad koljafilé med pressad potatis och sallad med babyspenat

Behöver man inte vända på slantarna för att få det att gå ihop så tycker jag att det här är klockrent.
Vi är nu inne på vår andra matkasse och jag tror säkert att vi fortsätter.
Idag blir det en 'snabb' Viltmästarpanna med ris och frästa broccolibuketter. Mums!!

Några avkommor..

2010-02-17T18:08:00.000+01:00

Här är snygga Lucy, 1 år, som är efter Donna & Blue. Det kan man tydligt se :) Härlig typ!

Lucy bor hos Simona på Elonadolls i Österrike.

Här är fina Maja, 1½ år, som är efter Hope & Mio. (Sweets syster). Hon har en fantastisk päls!

Här är dockan Natasha, 6 mån, som är efter Glance & Mason. Härlig look!

Natasha bor hos Domi på Sweet Fellow Ragdolls i Tyskland.

Här är prinsen Ozzy, 4 mån, som är efter Sweet & Mason. Väldigt lovande!

Han ska ställas på Sydkattens utställning i april. Det ska bli roligt att se honom igen, han var otroligt fin redan som liten och fick finfina lovord på sin första utställning i Göteborg i december förra året.

Domen lyder: Bihåleinflammation

2010-02-15T19:47:00.011+01:00

Då var det äntligen bekräftat. Min envisa förkylning som jag dragits med sedan i mitten av december hade alltså utvecklat sig till en bihåleinflammation precis som jag misstänkte.
Under dessa 2 månader så har jag varit på Vårdcentralen 2ggr men dom verkade inte vilja lyssna på mig utan menade bara att det var ett virus. Trots att jag berättade att jag hostade till jag klöktes, hade tjock snuva, kände mig tung i huvudet och hade förlorat allt vad luktsinne hette.

Men idag på Specialisthuset träffade jag en underbar kvinnlig läkare som verkligen tog sig tiden att lyssna på mig för en gång skull. Och när det första hon säger är att hon inte tänkte skicka hem mig utan behandling så kände jag mig lugn. Hon tittade med speciella små speglar i/bakom näsan och i halsen och mycket riktigt låg där tjockt med var. Därav förklaringen varför jag hostar nätterna igenom då det passerar och rinner ner mot halsen. Då sätter halsens försvarsmekanismer in och framkallar hostan. Fick pencillin (Doxyferm) som jag ska ta i 9 dagar. Skulle det mot förmodan inte bli bra så blir dom tvungna att spola bihålerna men den upplevelsen vill jag helst vara förutan...

Jag ringde faktiskt till jobbet och de var schyssta nog att ta bort mitt morgonpass imorgon så jag kunde vila och byta till ett pass på onsdag istället. Visst kunde jag ringt mig sjuk men det är inte riktigt jag... Har jag kunnat jobba med detta i flera i veckor så klarar jag säkert ett par dagar till denna veckan :)

När min man kom hem från jobbet sent igår kväll på Alla Hjärtans Dag så gjorde han mig genast på bättre humör :)

♥ Baby-boom ♥

2010-02-11T09:10:00.001+01:00

Att Donna väntar kattungar med Mason vet jag sedan 1½v tillbaka och det är jag så himla förväntansfull och glad för. Jag hade väl inga större förhoppningar att det skulle lyckas denna gången heller då det inte tagit de 2 föregående parningarna. Av vilken anledning vet jag inte med säkerhet eftersom jag såg flera fullbordade parningar och Mason har ju lyckats med tidigare honor samt har ju Donna haft kullar tidigare. Det enda jag kunde misstänka var kanske att Donna fått en bakteriell infektion från parningarna så i samråd med min veterinär satte vi henne på en kur antibiotika i slutet av förra sommaren. Så det är några riktigt efterlängtade bebisar!

Mason har verkligen blivit en STOR kille! Och en supermysig sådan dessutom.

Men något som förvånar mig ännu mer är Glory. Hon började att löpa 2 dagar innan Donna, så jag tog ut Mason och henne i katthuset men efter 3v kunde jag inte se några röda tuttar på Glory. Däremot när jag kollade henne i förrgår så blev jag mycket förvånad... Tuttarna hade växt ordentligt och var nu mer rosa! Det innebär att Mason måste ha parat om Glory efter 1 ½v igen. Och när jag vägde henne så hade hon dessutom ökat 3hg...

Usch, det är så jobbigt att inte veta exakt parningsdatum, speciellt när det är en förstagångshona men förhoppningvis så har vi Donna att ta hjälp av om det skulle bli några komplikationer. Spännande ska det bli i alla fall!

Zita och snö :)

2010-02-06T15:04:00.000+01:00

Jag börjar bli riktigt trött på snön och kylan. Den snön som ligger kan få ligga kvar men inget mer tack. Å andra sidan har det varit skönt att slippa den 'regniga' vintern som vi brukar välsignas med.

Min förkylning har dessutom hållt i sig i hela 8v nu och den börjar verkligen att gå mig på nerverna.
Den 18:e december började jag bli riktigt dålig, hostade så att jag nästan kräktes varje dag. Nätterna var nästintill olidliga. Jag uppsökte till slut vårdcentralen där dom tog sänkan, blodprov & halsprov men kunde inget hitta; 'virus' sa man..

Höll ut till nyårsafton men satte mig då på jourläkarcentralen. Åter igen, 'virus' - inget att göra. Men doktorn förstod på mig att jag inte skulle lämna stället utan någon form av antibiotika & hostmedicin. Och det fick jag. Anitbiotikan hjälpte föga och hostmedicinen som innehöll morfin vågade jag aldrig ta...

Hostan gick över efter ett par veckor och förkylningen lättade tills för 1v sedan när den slog ner som en bomb igen! Nu sitter det mest på luftrören och det är bara en tidsfråga innan jag tappar rösten - IGEN. Och det som kommer ut när jag snyter & harklar mig ser inte helt normalt ut så nu har jag fått en tid på Specialisthuset på måndag. Det skulle inte förvåna mig om det hinner utveckla sig till en bihåleinflammation innan dess...*suck*

Zita verkar inte tycka illa om snön i alla fall ;)

Napparna är nu ett minne blott...

2010-01-19T08:30:00.006+01:00

Äntligen har Thea blivit kvitt sina nappar. Hon lämnade dom snällt och stolt till tomten utan problem. Även om de första nätterna var lite kinkiga så var vi benhårda och förklarade varje gång att nu hade tomten gett dom till sina små nissar som behövde dom mer. Thea hade ju blivit en stor flicka nu :) I väntan på jultomten...

Ack om vi hade visst att det var så enkelt...

Som ni märker så är motivationen tillbaka så nu får ni dras med lite uppdateringar tillbaka i tiden *haha*
Och ni får väldigt gärna lämna några tassavtryck, det värmer i hjärtat! Jag är ju lite nyfiken på vem som läser :)
Här kommer lite bilder från julafton:

Coola killen!

God mat!

Mumma!

Noah tyckte om 'Rocktomten' med sin fina foliekäpp *haha*

Tomten förbereder napplämningen...

Zita fick en rolig julklapp - Dog Brick
Thea är tokig i Pippi :)

och är galet 'förälskad' i sin fabror Simon ;)

Kvällen avslutades med ett danskt julbord

Nytt År & Nya tag!

2010-01-10T10:38:00.000+01:00

I'm back :) Det var verkligen ett bra tag sedan och jag har förstått att en del av mina kära läsare har saknat mig... Det känns skönt att höra!
Slutet av 2009 var inte bra, bla. Pias bortgång tog jag väldigt hårt. Min fotoperation var också ganska jobbig att ta sig igenom och inte minst sagt min envisa förkylning med en fruktansvärd hosta. Därav tappade jag lite av motivationen att blogga, vara flitig med hemsidan och flänga runt på utställningar. Istället tog jag hand mer om mig själv, umgicks mer helhjärtat med familjen samt nära & kära. Det var välbehövt!
Och Frankrike-resan gjorde mig gott! Dom efterlängtade bilderna från resan anlände från Royal Canin för ca.2v sedan. Därför tänkte jag börja med att berätta om den;

Resan gick ju av stapeln tidigt på morgonen den 24 november. Totalt var vi ett 20-tal som såg fram emot att besöka Royal Canins Campus i södra Frankrike. Vi flög från tre olika flygplatser, vårt glada gäng som flög från Kastrup fann varandra oerhört snabbt.
Sedan strålade vi samman med alla andra i Paris för att ta nästa flyg ner till Montpellier tillsammans.

Vi möttes av en strålande sol i Montpellier, inte mindre än 18+.

Vi checkade in på det fina hotellet; Suite. Poolen såg mycket ingivande ut :) Här bjöds det på välkomstdrink och sedan gick vi ut för att äta en gemensam lunch.

Vi fann en underbar uteservering och det kändes verkligen som vår i luften.

Kvällen spenderade vi på restaurang Le Sud som låg i närheten av hotellet, en väldigt trevlig sådan med god mat och gott vin. Vi njöt till fullo av varandras sällskap hela kvällen.

På onsdag morgonen var det dags att äntligen besöka Royal Canin Campus, kennel och katteri.

Vi fick börja med att utrusta oss med skyddsrockar och hörlurar. Sedan fick vi en guidad rundtur på fabriken där vi fick följa produktionen från början till slut. Vi fick inte lov att fotografera något på hela området men blev lovade att få hemskickat en CD-skiva hem med bilder.
Först kommer lastbilar med råvarorna till fabriken. En del kommer med säd, andra med majs, köttmjöl eller fett. Innan avlastning så tas ett prov på innehållet som analyseras innan de får lasta av. Lastbilschauffören väntar i ca 1h och är provet OK så tömmer han sin last. Därefter görs provet om ytterligare två gånger i deras stora och välutrustade laboratorium.

Där bedrivs också mycket forskning om hur olika katt och hundsraser äter. Där fanns en maskin som hade en avgjutning av en tand och precis lika mycket tryck som tillhörde t.ex. en schäfer, perserkatt eller liten yorkshireterrier. Olika bitar anpassas till olika raser, resp. valpar och kattungar.

De olika ingredienserna blandas och kokas i ett helt slutet system. Därefter torkas de och pressas till bitar ut efter vilken ras som skall ha slutprodukten.
All mat är nischad till valp, kattunge, olika raser, storlek och behov. Dessutom finns det specialprodukter om något är fel hos djuret. Allt dataövervakas av nio datorer där man kunde se temperatur och mätningar av maten på stora skärmar i kontrollrummet.

Regelbundna prover gjordes hela tiden. Maten går sedan i ett helt slutet system och åker ner i förpackningar inne på packavdelningen. Helt maskinellt skedde all packning i först påsar, sedan kartonger och därefter på pallar som plastades in.

Lastbilar kommer sedan och hämtar pallar där maten exporteras ut över världen.
Jag var mäkta imponerad av seriositeten och renligheten som rådde på fabriken.

På deras Campus fanns också kennel och katteri.

Alla hundar jobbar ett pass per dag dvs. hundarna får välja på två olika sorters mat eller bo i en speciell rastgård när de äter enbart företagets produkter i fem dagar och deras avföring blir sedan omhändertagen och noga analyserad.

Alla hundar får välja om de vill vara inne eller ute, lösa i en stor rastgård. Alla hundarma får också en promenad per dag av djurskötarna.

Katteriet var tyvärr under ombyggnad så där kunde vi inte gå in. Men vi fick möjlighet att se katterna på utsidan och vissa i deras rastgårdar. Jag kunde inte låta bli att stoppa in fingrarna ock kela med dom. Det fanns många vackra katter.
Varje katt hade ett halsband på sig som gjorde att de kunde öppna en lucka bland många och äta sin specifikt anpassade mat. Luckorna var kopplade till en dator som registrerade hur mycket de åt, hur många gånger och när.

När det var dags att äta lunch begav vi oss till en underbar vingård; Mas St-Remy, som låg utanför campuset i den lilla byn Aimargues.
Här avslutades eftermiddagen med en kortare föreläsning om företaget. Det var mycket givande och intressant.
Sedan bar det iväg med buss för besök i två olika franska zoobutiker. Och även lite shopping på La Fayette hanns givetvis också med.

Kvällen avslutades med en helt fantastisk middag på Le Yacht Club i La Grande-Motte. Stämningen var verkligen på topp och det blev många goda skratt.

En del av oss intog sedan nattlivet i Montpellier :) Ett perfekt avslut på en oförglömlig resa! Än idag när jag tänker tillbaka på den så får jag ett leende på läpparna :)

Ett stort tack till Royal Canin för denna upplevelsen!

Och tack även till Sydkatten!

Imorgon bär det av till Frankrike!!!

2009-11-23T20:04:00.010+01:00

Då har det äntligen blivit dax för resan som jag vann till Royal Canins Campus i Montpellier i Frankrike. Imorgon bitti kl. 07.00 går flyget från Kastrup. Det blir till att stiga upp mitt i natta ;)
Vi kommer att besöka Royal Canins fina Campus med foderfabrik, katteri och kennel.
Tyvärr får vi inte fotografera inne på Campusområdet men vi ska få en CD med bilder med oss hem.
Klimatet i södra Frankrike ska vara väldigt behagligt nu med en temperatur runt 15 grader. Det känns ju inte helt fel :)

Och så har äntligen domarfördelningen på Ädelkatten blivit klar. Och vi kunde inte fått bättre domare. Raymond Saetre ska döma Mason - det ska bli så spännande! En utomordentlig domare på ragdoll som jag inte haft på flera år. Anne Köhn kommer att döma alla kattungarna individuellt. Hon är väldigt kunnig, hård men rättvis. Jag gillar henne skarpt!
På min kull har vi fått Luigi Comorio från Italien. Honom har jag dock aldrig haft förut.
Det ska bli så roligt att få träffa mycket ragdoll-folk igen.
Jag vet att du kommer vara där bland oss Pia...

Sov gott min älskade vän!

2009-11-22T21:51:00.003+01:00

Jag har hastigt mist en nära vän, en vän som alltid funnits där för mig, en vän som alltid kommit med goda och kloka ord vid svåra beslut, en vän som lärt mig så oerhört mycket. Ragdoll-världen har mist en genuin uppfödare. Vi är alla i chock och stor sorg!
Det börjar gå upp för mig mer och mer att du inte längre finns kvar. Att jag aldrig mer kan ringa till dig när jag vill och behöver.
Jag beundrade dig så för din styrka, envishet och kunskap. Jag är innerligt tacksam för allt du lärt mig!
Du gav mig det allra finaste jag har; Rufus. Jag hann aldrig återgälda dig, förlåt!

Du var min mentor i många år, du kunde genetiken som ett rinnande vatten och det var alltid till dig som jag ringde om det var något jag inte kunde. Nästan alltid hade du svaren.
Jag vet inte vid hur många kattförlossningar och komplikationer som jag suttit med dig i telefon. Det kändes så tryggt och du lugnade mig alltid.
Du var rak och ärlig - det älskade jag med dig!

Och under varje utställning som Rufus var med så ringde jag till dig. Du blev så stolt!
Du visste hur högt jag älskar Rufus, precis som Maria med Viktor. Och det pratade vi ofta om, jag kunde inte nog säga hur tacksam jag var för att du gett mig en sådan enastående katt.
Aldrig mer får jag träffa dig på utställningar. Tanken på att vi äntligen skulle ses i Göteborg i december gör mig så fruktansvärt ledsen. Varför? Den frågan ställer jag mig varje dag...
Varför?! Det var alldeles för tidigt... Gud vad jag kommer sakna dig!

Dina katter var ditt allt!
Men jag vet också att du nu sitter där uppe med vetskapen om att alla dina katter har blivit väl omhändertagna. Din sista önskan har blivit uppfylld.

Pia var en speciell människa med starka åsikter. Olyckligtvis så missförstådd av en del. Hon hade ett stort och varmt hjärta !
Jag saknar dig min vän! Vila i frid Pia!
Vi ses igen bortom regnbågsbron...

What can I say - He's just AMAZING!!

2009-11-18T11:03:00.013+01:00

Mason har verkligen gjort en explosionsartad utveckling. Från att ha åkt runt på många av sommarens utställningar med en lagom stark ung herre i binki så är det en helt annan katt som jag nu har framför mig.
En stor, kraftig och muskulös hane med ett helt fantastiskt huvud inrundat av en vacker krage! Pälsen har äntligen kommit!
Och öronen, ja dom får inte bli mycket mindre för då försvinner dom nästan ;) Och hans djupblå ögon vill man bara drukna i.
Jag tycker mycket om hans unika 'V' - helt symmetriskt med ett M i pannan för Mason...

Imorgon är det dax att förnya hans rabiesvaccination hos min veterinär och jag skulle bli mycket förvånad om vågen inte visade över 7kg :)

Masons avkommor verkar inte bli mycket sämre, Oliver & Olivia från hans nuvarande kull är helt makalöst fina! Här är bilder av dom 9,5 veckor gamla. Ögonfärgen är otrolig, Olivias är nästan overklig!
Och inte är dom det minsta urväxta heller, än så länge i alla fall :)

Och tillsammans med Donna, Destiny & Glory är förväntningarna väldigt höga. Det ska bli ett mycket spännande 2010!

Snart är det dax för mig att börja på valpkurs med Zita. Det ska bli väldigt roligt. Och minst lika roligt blir det att träffa Margareta & Hot Line igen ;)

Zita har väldigt svårt att låta bli kattungarna, hon vill ju bara leka men när hon trampar och nafsar på dom så blir det för mycket för de små, i alla fall i mina ögon ;)
Sweet är ständigt på sin vakt när Zita är i närheten av hennes ungar och jag vet inte hur många örfilar hon har gett henne men tro inte att Zita bryr sig om det. Istället börjar hon skälla och studsa som en studsboll runt Sweet. Stackars katter!

Jag är väldigt glad att jag forfarande är sjukskriven för detta är nästan ett heltidsjobb. Jag får väl gå ner ännu mer i arbetstid nästa år - ingen hade varit gladare än jag :)

Idag fick jag en oerhört tråkig nyhet. Jag är fortfarande i något chocktillstånd och har väldigt svårt att ta in det, det kom så oväntat. Livet kan vara så fruktansvärt orättvist!

Natasha har flyttat :'(

2009-11-05T18:43:00.013+01:00

Igår körde min systerdotter Emelie och jag till Höganäs för att hämta Natasha som nu var redo för sin flytt till Dominique på Sweet Fellow i Tyskland.
Och vid första anblicken av Natasha och Nikkita slog mitt hjärta volter!! Vilka kattungar! Jag kunde inte sluta le. Dom hade så många kvalitéer, vilka kanske inte brukar vara så framträdande i just den åldern. Öronplaceringen skulle jag kunna dö för *haha* Ögonfärgen likaså! Och uttrycket...underbart!
Jag sa till Anna att vi skulle sparat bägge två och hon nickade instämmande. Nikkita är verkligen docksöt, något mindre än Natasha och med overkligt blå ögonfärg. Tråkigt nog är hon med största sannolikhet mid bicolor så det blir inte det allra lättaste att hitta en passande hane till henne.

På väg till Danmark träffade jag några av mina kollegor på tåget och även de smälte när de fick se en skymt av Natasha.
Jag och Emelie kom nästan 1h tidigare än vi hade bestämt till flygplatsen. Vi hade bestämt träff i Terminal 2 vid DSB's biljettkontor. Jag visste inte hur hon såg ut, bara att hon skulle bära en rosa jacka och ha en rosa bur till Natasha. Dock visste ju hon hur jag såg ut. Hur skulle hon kunna missa en klumpfot som min ;)
Jag blev lite orolig att hon inte var på plats med tanke på att hennes plan hade landat över 2h innan.

Jag gick till informationen och bad dom ropa ut på tyska. Ingen Domi kom.
Efter ett nytt utropningsförsök 20 minuter senare så dök hon änligen upp till informationen. Jag blev lättad!
Med sig hade hon sin mamma och nästan inte ett ord engelska kunde hon. Och tyska är just det enda språket som jag inte läst. Men när hon fick se Natasha så såg jag hur otroligt glad hon blev. 'Perfect' utbrast hon med ett stort leende.
Vi skrev under kontrakten och använde oss av både teckenspråk och enstaka ord. Hon verkade dock väldigt rar och trevlig.

Jag fick ett fint mail av henne senare på kvällen och allt hade gått jätte bra! Hon var så glad för sin lilla tjej.
Och nu ikväll fick jag otroligt fina bilder. Det blir med glädje som jag kommer att följa henne på Domis hemsida.

En valp i huset...

2009-11-03T23:50:00.027+01:00

Nu var det ett tag sedan jag skrev men här har det varit fullt upp, några av er har dock kanske följt oss på Facebook.
Förutom våra 7 långhåriga fyrbenta så bor det nu också en valp i huset. Och det är inte vilken valp som helst, det är världens mest underbara Zita!

Jag fick en uppsjö varningens ord från många innan Zita flyttade in om hur jobbigt det skulle bli, att man inte skulle få sova på nätterna osv. Men jag tycker än så länge att vi har klarat det med bravur.
Zita sover inne i vårt sovrum i en egen bädd och första natten gnydde hon kanske 2 ggr och kissade på golvet vid 4-snåret. Följande nätter har hon sovit från 22 på kvällen till runt 07 för att gå ut och kissa. Visst händer det olyckor inne, hon har både bajsat och kissat flera gånger men vad gör det?!

Alltför många stressar med just detta att så fort valpen har ätit, sovit och lekt så kastar dom sig över valpen och tvingar ut den varpå resultatet endast blir att den står och gnyr och skakar vid ytterdörren för att komma in igen. Man gör bara valpen en otjänst och den blir i sin tur både stressad och otrygg. Det är bara att hålla god min, torka upp och låtsas som om ingenting har hänt.

Så småningom blir valpen bättre på att visa vad den vill, bättre på att kontrollera sin blåsa samt vi människor bättre på att läsa valpens signaler.
Man ska njuta av valptiden!

Sweet var den första katten som vi lät Zita träffa, också den tuffaste vilket vi visste. Eftersom hon har kattungar som hon vaktar var det ett ypperligt tillfälle för henne att sätta Zita på plats direkt. De andra katterna hade jag ute i kattgården de första dagarna.
Jag lade märke till en riktigt rolig grej vid Sweets & Zitas allra första möte. När Sweet närmade sig Zita i buren så gäspade Zita och en stund senare gäspade också Sweet. Och eftersom jag har läst om 'Lugnande signaler' så förstod jag direkt vad detta betydde. Hunden gäspar för att dämpa den andres irriation. Att gäspa kallas för en aggressionshämmande handling. Dämpande signaler hör inte bara hemma i hundvärlden utan förekommer hos alla flocklevande arter. Häftigt va?!

Men när Sweet tyckte att Zita blev för närgången hennes kattungar morrade och fräste hon och gav Zita ett par örfilar. Zita skrek i högan sky även om Sweet knappt nuddade henne.

Successivt tog jag sedan in två katter åt gången. Donna och Destiny var givetvis dom första eftersom de ligger högst i rang. Och nu fick vi också klart för oss vem av dessa som verkligen är 'alfahonan'. Donna smög lågt runt hörnet när Zita åt sin mat, Destiny markerade genom att ställa sig exakt 1m framför Donna utan att visa rädsla. Donna gav vika och sprang upp för trapporna.

Destiny höll sig nere, dock på lite avstånd men vek inte med blicken från Zita. Då och då vände Zita bort huvudet för att visa att hon var fredlig. Sedan hände inget mer.
De nästa två var Rufus och Mizzy. Rufus reste ragg vid första anblicken och Mizzy fräste ett par gånger men var sedan inte sen med att gå fram och leka med Zitas svans när hon satt i mitt knä.
Sist tog jag in Mason och Glory. Mason visade inte ett dugg rädsla för Zita och det mäkte hon så honom var den första hon jagade runt i hela huset och visade att hon vill leka med :)

Glory däremot skydde Zita som pesten, dominant som hon också är. Därav ville jag inte ta Glory och Mizzy ihop eftersom de gärna gaddar ihop sig. Dom två är verkligen som syskon, ena studen leker dom som bästa vänner för att i nästa stund bete sig som de värsta rivalerna.

Är det någon Zita älskar så är det Noah och Thea. Och även om Zitas sylvassa tänder ibland borrar sig in i deras hud så dom skriker hjärtskärande så är det fort glömt.

Hennes 'bitbeteende' är nog det som jag tycker är jobbigast. Men jag är så glad att jag läst på nästan allt jag kommit i över i hundböcker innan Zita kom. Det är så typiskt mig, speciellt om ni frågar mina vänner ;)
Det är alltså helt naturligt för valpar att använda just sina tänder att bita i saker och i oss människor. Den använder sin mun på samma sätt som bebisar gör. Det är ett sätt för valpen att upptäcka världen genom att smaka på och bita i olika föremål. Dessutom kliar det ofta i tänderna fram till 4 månaders ålder då de sedan ömsar tänder och då måste den få något att lindra klådan med.

I valplådan fanns ju Zitas kullsyskon och mamma som lärde henne att använda sina vassa tänder med försiktighet. Gjorde det ont när leken blev för häftig, skrek de andra valparna och Zita lärde sig att ta det lugnt. Nu är det min och Peters skyldighet att ta över den viktiga inlärningen av bit hämningen.

Valpar vet inte vad nej betyder. Det finns däremot vissa knep man kan ta till;
Då valpen biter i händerna säger man "Aiiiijjjj'"med hög, ljus och gäll röst. Valpen släpper då taget och inser att den bitit för hårt. Ljudet imiterar det ljud som valparna själva använder sinsemellan för att visa då leken blivit för hårdhänt. Då valpen släpper, ska man vara direkt beredd med en leksak eller tuggben så att valpen får något annat att tugga på och sedan berömma när den börjar tugga på tuggbenet istället.
Räcker inte detta för att få valpen att sluta säger man "AJ" högre och kombinerar detta vid behov med att genast resa sig och lämna valpen. Man ska inte säga något utan gå bara tyst men bestämt därifrån. Sedan går man tillbaka efter cirka en halv minut och fortsätt leka med valpen på samma sätt som tidigare. Detta upprepar man så fort valpen biter för hårt.

Precis så gjorde Zitas mamma också. När dom bet för hårt i hennes spenar så reste hon sig och gick därifrån och då försvann ju maten. Så fort valparna bet i varandra för hårt då slutade också leken. Därav förknippar valpen bitandet till något som inte är roligt.
Jag har också provat att morra åt Zita när hon börjar att nafsa samt knyta näven så hon inte kan bita.

Jag har tränat inkallning med Zita också och det går faktiskt riktigt bra. De första dagarna hade jag henne mest i koppel eftersom jag inte visste riktigt hur hon skulle förhålla sig till mig men nu för det mesta under dagtid så har jag alltid henne lös. Det gäller att ha rikligt med hundgodis i fickan :)

Den senaste veckan har jag varit så himla trött på mitt gips om foten. Det skaver, river och flyttar sig mest hela tiden. Helst av allt skulle jag bara vilja slita av det. Egentligen skulle det suttit kvar tills nästa vecka men de har låtit mig få en tid på torsdag för att kolla på det och möjligen ta av det. Skönt! Hoppas att det inte blivit infekterat pga. av detta.
Min systerdotter börjar nog snart bli trött på att vara min privatchaufför ;) Hon kör mig både till dagis för att hämta barnen, till frisören, nagelbyggaren och affären. Lite lyxigt faktiskt!

Nä, nu är det dax för en liten promenix med Zita!

Underbara sötnosar!

2009-10-23T19:14:00.009+02:00

The Hot-Six

Zita sitter fint

'Jippey! Snart mat-dax'

'Titta så fint vi sitter'

Ge oss den!

Jummie!!

Nap time!

Gipsad fot & sängläge - inte min grej :)

2009-10-21T23:10:00.011+02:00

Då var operationen avklarad! Jag kan berätta för er att bedövningen var allra värst! När denna långa spruta stacks både 4 och 5 gånger rakt ner i foten var man inte så tuff längre. Jag fick klämma sköterskans hand och det gjorde jag med råge.
När slipmaskinen togs fram satte jag på mig mp3'n. Men det gick inte att undvika detta hemska ljud. Doktorn borrade och filade om vartannat. Det är en lustig känsla det där med att känna men ändå inte känna. Han upplyste mig om att jag hade väldigt hårt ben och riskerade nog inte att få benskörhet i gamla dar ;)
Efter ett tag kunde jag inte låta bli att snegla ner på min fot & det var ingen vacker syn. Huden var uppfläkt och allt som syntes var kött & ben... Det är tur att några av mina favoritprogram är 'Akutmottagningen' och 'SOS Alarm' annars hade jag nog svimmat. Även när doktorn sydde igen tittade jag lite i smyg. Han sa dessutom att jag blödde en hel del under operationen.
Sedan gipsade de halva foten & satte på en specialsko. Jag blev ordnierad sträng vila med foten i högläge de första dagarna för att undvika för mycket svullnad. Och ont kom jag till att ha!
Det hela tog bara 45 min så Peter hade hunnit köra hem & lägga sig eftersom han hade jobbat natt.
Min snälla storasyster kom därför & hämtade mig istället.

Min systerdotter ställde upp med att köra Noah till ishockey-träningen på kvällen samt lägga upp barnen i sängen när dom somnat. Sedan tittade vi på Desperate Housewives :)
Innan hon körde bar hon ner täcke & kudde till mig i soffan. Vilken service!
Eftersom bedövningen fortfarande satt i till viss del så kunde jag stödja lite på hälen varpå jag envisades med att både dammsuga, tömma kattlådor & fylla diskmaskinen.

På natten däremot kom smärtan som en riktig käftsmäll. Jag hade så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Det spelade ingen roll hur jag än hade vinklade foten, det pulserade & strålade ut i hela benet. Citodonen verkade inte alls. Jag sov knappt någonting den natten, jag ringde och beklagade mig till Peter på jobbet. Oj, vad det var synd om mig!

Dagen efter så ringde jag till en av sköterskorna och hon bad mig prova Ipren och Panodil kombinerat vilket skulle ha en bra effekt. Och det tog faktiskt bort lite av smärtan framåt dagen. Jag låg faktiskt helt stilla större delen av dagen, med laptopen på magen förstås.

Men fortfarande kunde jag inte stödja alls på foten.
Det märkte jag när jag skulle städa upp efter kattungarna som både kissar och bajsar lika mycket i lådan som utanför. Jag fick lägga ut lite tidningar.

Mina tidigare kullar brukar klara av pott-träningen nästan direkt utan olyckor men jag tror att det beror en del på att denna kullen fick lite för mycket utrymme tidigt. Dom visade sig tidigt vara några väldigt sociala och kontaktsökande krabater varpå de lämnade kattrummet redan innan 4v ålder.

Nu hoppas jag på stor förbättring med min stackars fot för snart flyttar det ju in en glad och vild liten valp och då gäller det inte att ligga på latsidan :) Vår granne Tomas första ord om när vi berättade att vi skulle köpa hund var; 'Ja, för ni har ju alldeles för mycket fritid idag'. *hahaha*

Min ljuvliga O-kull 5v & snart operation...

2009-10-18T23:50:00.012+02:00

Kärt möte

Mina bebisar fyllde 5v igår & de växer & mår bra. Lilla Ozzy har gjort enorma framsteg viktmässigt.

Han ökade över 150g på 5 dagar. Så nu ligger han inte alls långt efter sina syskon längre. Han älskar 'den nya' maten till skillnad från Olivia som bara fnyser & skrapar över när hon ser den. Men det vänder nog snart.
Olivia är dessutom otroligt mammig & verkar ha ärvt mamma Sweets höga stämma också. Stackars **** ;)
Ja, hade jag fått bestämma hade hon utan tvekan fått stanna kvar men hon är som sagt tyvärr redan bortlovad :(

Hanarna är också otroligt lovande & en av dessa kommer också att gå till en uppfödare. Så det är med stor sannolikhet att jag kommer att göra om samma kombination.
En brun mitted tjej är något jag så gärna vill ha & verkligen behöver.

På tisdag är det dax för operation av min irriterande fotknöl; halgus valgus.
Den är dock ensidig, på vänster fot. Och den är inte lika extrem som den på bilden ;)

Drabbar oftast kvinnor – 90 %. Orsaken är okänd men en viss ärftlighet finns. Bidragande orsaker kan vara nedsjunket främre fotvalv och sannolikt även yttre påverkan från olika skor.

Jag kommer att få gå med gipsad fot i 2v, sedan ska stygnen tas. Men jag får inte komma tillbaka till jobbet på minst 6-8v pga. av att jag går så mycket i mitt jobb. Så det blir sängläge de första dagarna med en fruktansvärd smärta har jag förstått.
Men det får jag ta, är trött på att leta efter skor som inte gör ont. Basta!
Och nu dröjer det ju inte länge förrän underbara Zita flyttar in :) Vi längtar så efter henne!

Zitas vackra föräldrar!

2009-10-11T01:36:00.012+02:00

Binti & Louis

Int.Stenänga Ghali Binti M'Falme (Binti)

Läs mer om Binti här

S.Ch Tolasanas Sitanka (Louis)

Läs mer om Louis här

♥ Zita ♥

2009-10-11T01:01:00.014+02:00

Då kan vi äntligen avslöja familjen Jensens lilla hemlighet; en fyrbent liten sötnos flyttar snart in. Och det är inte någon katt minsann ;)
Det är en alldeles underbar liten Rhodesian Ridgeback tik ♥
Hon kommer från Margareta Lantz kennel Stenänga i Sjöbo från The Hot Six kullen innehållande 4 tikar & 2 hanar. Hennes namn är Hot Chic men jag har valt att döpa henne till Zita.
Så här gick det till;

När jag var på hundutställningen i mitten av september så blev jag rekommenderad att kontakta Margareta då hon skulle vara väldigt seriös & hade en lång erfarenhet av Ridgebacks.
Jag ringde henne faktiskt samma dag som jag kom hem men fick inget svar. Det gick 1 vecka & jag kunde inte släppa tanken på dessa underbara hundar.
Och som jag nämnt tidigare så sa jag redan som 10-åring att det var en Ridgeback jag skulle ha när jag blev vuxen. Tänk att jag aldrig kunnat släppa den tanken...

Nåja, jag skrev ett långt mail till Margareta sent en kväll den 22:e september.
Senare den natten svarade Margareta mig & morgonen därpå pratades vi vid i telefon. Och redan 2 dagar senare var jag på besök hos henne & fick träffa Bintis underbara valpar.

Valparna låg & sov när vi kom in i rummet. Det var speciellt en valp som fångade mitt intresse direkt, den tilltalade mig väldigt mycket. Då visste jag ingenting, inte ens könen. Valpen tittade upp på mig, hoppade ur bolådan & lade sig tillrätta utanför. Margareta berättade att det var den största tiken, den 'rosa'; Hot Chic.

Hot Chic

Hot Lips, Hot Line, Hot News & Hot Chic

Hon utsöndrande ett lugn & en trygghet samt en härlig självkänsla. Det var något med hennes uttryck...

Hot Chic

Valparna vaknade en efter en & vi tog ut dom på gården en stund.

Hot Chic

Hot Stuff (hane)

Hot Chili (hane)

Det blåste lite & en av tikarna höll sig intill mig & huttrade lite, det var den oranga, Hot Line.

Hot Line

Jag studerade & följde alla valparna noggrant men hur jag än gjorde så såg jag bara Hot Chic. Den 'gula' tiken, Hot News, var väldigt ljus i färgen & enligt mig är den mer röda vetefärgen finare.

Hot News

Jag stannade hos Margareta i över 4h den dagen. Jag hade många frågor som jag fick svar på, vi pratade om allt mellan himmel & jord, fikade & gosade med valparna. Det skulle ta ytterligare några veckor för dom att utvecklas innan Margareta ville ge klart besked om vem som hamnade var.

Hot Lips

Tanken på Hot Chic växte sig allt starkare, så stark att det blev oundvikligt för Peter att inte följa med nästa gång & titta på valparna. Jag kan väl erkänna att det mest är jag som varit den drivande i detta, Peter har varit lite mer försiktig och undrat om det verkligen är 'rätt' tid att skaffa hund nu. Däremot har vi alltid sagt att vi ska ha hund, det är kanske t.o.m så att han är mer hundmänniska än vad jag är..

Jag fick ett mail av Margareta nästföljande vecka där hon åter bad mig rangordna valparna i den ordning vilken som tilltalade mig mest. Jag förklarade som sist att (rosa) Hot Chic låg mig absolut varmast om hjärtat, (röda) Hot Lips tilltalade mig också.
Dilemmat var nämligen att Margareta skulle behålla en tik själv & det var en annan tjej som stått på kö i över 8 månader... Jag fick veta att Margareta lutade åt (orange) Hot Line & den andra tjejen var också intresserad av Hot Chic & Hot Lips.

Peter & jag diskuterade igenom en del & kom fram till att vi aboslut ville ha hund till 100%.
Jag bestämde en dag med Maggan som Peter & jag kunde komma förbi.
Dagen kom & vi körde förväntansfulla till Sjöbo. Så fort vi klev över tröskeln vaknade alla valparna till liv.
Peter sträckte sig över grindarna & pekade omedelbart på en valp & sa förväntansfullt; 'Är det hon?'
Jag blev alldeles stum & tittade på Maggan bakom hans rygg. Hon stod som en fågelholk hon också. Det blev alldeles tyst, den känslan glömmer jag aldrig. Det var Hot Chic! Märk väl att inga valpar bar halsband & han har inte studerat korten närmre. Då visste jag!

Det blev kärlek vid första ögonkastet & Petet var alldeles lyrisk. Han satt med Hot Chic i famnen & hon nästan somnade.

Vi stannade i 2 ½h & på vägen hem pratade Peter inte om något annat. Han ville ta hem en valp omgående :)

På kvällen skickade jag över bilderna till Maggan som vi tagit. Tillbaka får vi det vi väntat & längtat så efter; 'Jag kan lova att du får Chic - Zita'! Jag ropade ner till Peter på nedanvåningen & vi blev överlyckliga!
Jag tror också kanske att Maggan såg att vi inte bara valde Zita, hon valde oss...

Vinterns aktivitet :)

2009-10-09T13:04:00.003+02:00

Noah har börjar på Hockey skola. Fotbollen slutade nu för detta året & vi & Noah tyckte det var dax att prova något nytt. Noah har energi till tusen så han måste frigöra den någonstans.

Eftersom Noah aldrig stått på ett par skridskor tidigare var jag lite rädd att han skulle vara som bambi på hal is & ramla hela tiden & till sist inte vilja fortsätta försöka. Men han klarade det över förväntan, envis som han är men fort gick det då inte ;)
Nu ska han först få in balansen sedan dröjer det nog inte länge förrän han åker med klubban i högsta hand.
Men det är inte behagligt i en ishall precis, brrrr - det blir många kalla kvällar framöver.

Slyngelålderns vara eller icke vara..

2009-10-08T17:25:00.006+02:00

Masons & Skrållans kattungar var så långt ifrån slyngelåldern man kan vara. Vid 12v såg de fortfarande ut som 8v. Det har jag aldrig upplevt tidigare. Det var en fröjd att se kan jag säga. Och alla hade dom ett gudomligt temperament dessutom.

Natasha kommer att bo kvar 3v till hemma hos Anna eftersom hon ska flytta till Sweet Fellow i Tyskland.

Då får Nikkita sällskap :) Snart gäller det att jaga en snygg colorpointhane till henne. Har ni några tips får ni gärna dela med er - dom växer ju inte på träd precis :)

Mästerkattens utställning i Hässleholm 3-4/10

2009-10-07T13:01:00.004+02:00

Så hade det blivit dax för Mästerkattens utställning i Hässleholm. Inte mindre än 32 ragdolls medverkade. Det var många kända ansikte, några som jag inte träffat på länge. Det var så roligt att återse alla & stämningen var på topp.
Jag hade med mig Mason, Rufus & även Missy skulle få visa upp sig igen och det gjorde hon med råge ;)

Anette Engvall, som jag aldrig tidigare haft, fick upp Missy på domarbordet & hennes reaktion var väldigt positiv. Hon tyckte hon hade väldigt lovande proportioner, lite rund på mitten *haha* men det fick hon gärna vara eftersom hon var kattunge ;) Missy är tjock som en köttbulle kan jag tillägga, inte konstigt att hon snart växt om Glory.

Anette blev väldigt förtjust i hela henne & hennes uttryck, en riktig docka med excellent RAG-LOOK! Hennes stomme var också stark.
Det enda hon fick lite nedslag på var hennes något baby-ulliga päls men att den nya pälsen som var på väg hade en fin kvalité.

Buskig svans :)

Eftersom det fanns 4 blå bicolorer så fanns det möjlighet till BIV. Det är alltid spännande.

Slutligen stod det mellan Missy & Susannes mycket lovande unga hane från Angel Bells. Anette tyckte om dom bägge men hennes val föll på Missy som hon tyckte hade utvecklats något mer. Missy blev BIV-total!
Jag blev så klart jätte stolt & så glad!

Mason skulle upp till bedömning hos Minna Krogh. Och bilderna talar nog för sig själva vad hon tyckte om honom ;)

Mason är så otroligt charmig på domarbordet & inte kan man tro att han är 'hög' fertil inte. Han är kraftig & muskulös, bred över ryggen & inte det minsta stressad. Jag hoppas innerligt att det håller i sig.

Det enda han saknar är faktiskt lite mer päls & krage. Jag tycker det är aningen besynnerligt eftersom båda hans föräldrar är riktiga pälsmonster. Jag ser fram emot att uppleva honom i full kondition.

En av hans absolut största tillgång är hans fantastiska breda huvud! Öronen sitter också precis där de ska redan trots hans unga ålder.

Nu var det tid för BIV & Mason stod emot 1 ung hane, junior från Chorotegas & en hona, ungdjur från Olympus Rags. Två väldigt lovande & fina ragdolls. Minna valde Mason och han blev BIV-Total.

Rufus var på tur hos Minna & hon tyckte att han var så fin & snäll. Rufus var lika mammig som vanligt. När han satt på domarbordet så sprang jag iväg för att hämta kameran & när jag kom tillbaka så skrattade både Minna & de som stod & lyssnade. Rufus hade följt mig med blicken hela tiden & blev alldeles olycklig när han inte såg mig längre. När jag däremot dök upp igen satte han sig ner & det nästan syntes hur han drog en lättnandes suck. Det är mammas pojke det :)

Inför nomineringen hos Minna blev jag lite småstressad eftersom Missy skulle upp nästan samstidigt hos Anette för nominering. Varför blir det alltid så?! Mason stod emot emot två skogisar men Minna verkade ha bestämt sig ganska fort & hon valde Mason till sin Bästa Hane :)
Rufus blev slagen av Mias gigantiska ragdoll i nominering.

Missy skulle upp till nominering hos Anette & det kom till att bli en tuff & utdragen nominering.
Missy stod emot Marikas fantastiska bruna mitted tjej (grattis åter till en gudomlig tjej helt i min smak), en skogis, en maine coon & en sibirisk katt.
Slutligen stod det mellan Missy, sibiren & skogisen. Hon menade att de alla höll för panel. Hon erkände att hon själv födde upp skogisar & att dom lågt henne varmt om hjärtat, ragdolls hade hon fått bekanta sig mer & mer den senaste tiden & dom tyckte hon mycket om. Sibirerna jobbade hon för i en annan klubb.
Hon valde bort sibiren. Spänningen steg & det kändes som om mitt hjärta satt utan på kroppen.
Anette verkade inte kunna motstå Missy och hon blev därmed hennes bästa ungdjur & nominerad till panel! Yes!

Totalt var 6st lovande ragdolls nominerade till panel men ingen fick någon röst. Det ansåg många av oss mycket underligt.

På söndagen skulle Anette döma de bruna bicolorerna så Mason var på tur. Hon tyckte att hans typ var EXCELLENT & att han var väldigt grov. Öronen hans var superba 'all over' ;)

Sedan var det Rufus tur. Han tilltalade henne också & hade en härlig RAG-känsla i kroppen. En fin look & excellent huvud & top.

En axel-katt ;)

Till Missy hade vi fått Stephande Bernard från Frankrike. Ytterligare en domare som jag aldrig varken haft eller sett döma. Men några som hade haft honom på sina ragdolls på lördagen var inte helt förtjusta i hur han hanterade katterna. Dessutom så började han med att skriva bedömningssedeln utan att yttra sig något om katten utåt.
Nåja, han skrev en hel del till att börja med men sedan studerade han Missy länge, noggrant & väl från alla dess vinklar.

Missy tröttnade till slut på att försöka charma honom på bordet så hon tog ett skutt helt sonika ner i hans famn. Då drog han minsann på smilbanden.

Nu satte han igång & pratade. Det var så här han ville att en ragdoll skulle bete sig. Han vände henne om på rygg & la henne ner på bordet samtidigt som han sa med fransk accent; A real ragdoll-temper!'
Sedan låg hon där en stund.

Han tyckte väldigt mycket om hennes korta huvud, hennes breda kinder samt välutvecklade & runda nosparti.

Hennes öron tyckte han var aningen små?! Jag tackar & tar emot :) För att vara dotter till Hope med sina icke-rastypiska öron så är det ett väldigt bra betyg.
Det var även nu dax för ett BIV & Stephande tyckte onekligen att Missy förtjänade det :)

Anette började sin nominering & då tog hon upp Mason, en lila ragdoll, en maine coon & en skogis. Först valde hon mellan de två ragoll, Mason fick stanna. Och sedan valde hon skogisen som sin bästa hane.
Rufus stod emot Mias ragdoll, en STOR maine coon & en skogis. Rufus slog först ut ragollen sedan skogisen. Hon funderade, studerade & kände. Enligt henne höll bägge för en plats i panelen men hon var tvungen att välja & hennes röst föll till slut på maine coonen.

Missy skulle upp inför nominering hos Stephan. Där hade hon konkurrens av en skogis & en maine coon. Skogisen var verkligen en liten bebis, jätte söt men hade kanske inte kommit så långt som Missy & maine coonen i sin utveckling. Stephan verkade ha svårt att bestämma sig, han frågade om vi kunde komma tillbaka om 1h så han kunde bestämma sig ;) Han viftade med sin vippa likt ett trollspö & surrade den till sist över Missy. Jippey - hon gjorde det igen!

Åter i panelen var det ingen av de 4 ragdoll som fick någon röst... Vi kom fram till att domarna inte var några ragdoll-fantaster. Då kommer man på sig själv med att sakna de som verkligen älskar att döma ragdoll, ingen nämnd ingen glömd men ni vet vilka ni är...

Jag & Marika hade så fruktansvärt roligt under panelen, vi var så trötta & kiknade av skratt flera gånger.

Tack för en fantastisk rolig helg!

Utställning i Albertslund, DK 26/9

2009-10-05T18:59:00.014+02:00

Ja, tiden flyger minsann iväg. Sedan sist jag skrev så har jag hunnit med 2 utställningar, en i grannlandet Danmark & en i Hässleholm.
Jag ska försöka sammanfatta det så gott det går annars blir det alldeles för mycket att skriva :)

Utställningen i Danmark var lika trevlig som alltid. Jag hade med mig Glory, Mason & Rufus. Glory för att hon förhoppningsvis skulle få sitt sista cert & ta Champion-titel innan hon ska vila & Rufus för att hans rabies-vaccination precis blivit klar.
Träffade på Christa & Flemming, några som kommit att bli mycket goda vänner till mig.

Jag hade fått Aliosha Romero på Mason & Rufus. Det hade jag sett fram emot eftersom jag inte hade haft honom på mina katter sedan 5 år tillbaka.
Han blev väldigt förtjust i Mason & tyckte han var imponerande stark & muskulös. Mycket attraktivt uttryck, väldigt typad & fantastiskt temperament! Synd på hans 'sommar-päls' bara.
Vi pratade lite efter bedömningen & han frågade mig om han hade dömt honom tidigare.

Han undrade också om jag inte höll med om att hans öron kanske var i det minsta laget. Men jag bara sken upp & berättade att det är just detta som jag behöver & har strävat efter så länge jag kan minnas. Jag har verkligen blivit allergisk mot dessa torn som sitter mitt uppe på huvudet som dessutom är spetsiga & smala i basen.
Mason är guld värd i min avel & jag ser ju vilka fantastiska kattungar han ger. Och när jag förklarade för Aliosha att det tagit mig nästan 3 generationer att få bort dessa hemska öron så förstod han mig. Han var väldigt spänd på hans fortsatta utveckling.

Sedan blev det Rufus tur & även honom föll Aliosha i smaken. Han menade att han var harmonisk & imponerande 'all-over', underbart temperament & mycket vacker. Rufus blev Internationell Premier!

Glory skulle upp till Louis Coste. En riktig dröm-domare när det kommer till hantering av katter. Han lade Glory på rygg & tittade henne djupt in i ögonen när han pratade med henne. Han vann genast hennes förtroende :) Han tyckte verkligen hon var en 'Super doll'. Fantastiskt nosparti & top. Ja, en super feminin docka helt enkelt! Glory fick sin Champion-titel!

När det var dax för nominering hos Aliosha så stod det mellan Mason & en skogis i full kondition. Hur mycket Aliosha än ville ha Mason i panel så kunde han inte skicka upp honom i 'bikinin'. *haha*
Han valde den vackre skogisen.
Rufus stod emot ingen mindre än en Supreme Premier (Europa Premier) skogis från Aristo Limaz. Men Aliosha valde Rufus :) Mattes älskling!

Glory stod emot en birma, en skogis & en maine-coon inför nomineringen hos Louis. Glory visade upp sig & hängde fint som en riktig ragdoll. Slutligen var det bara hon & birman kvar. Det verkade vara ett ganska svårt val för Louis. Men så log han & lyfte armen mot Glory. Jippey! Flemming som gick assistent hos Louis blev lika glad som jag :)

I panelen fick Rufus 1 eller 2 röster, kommer inte riktigt ihåg men vad jag däremot kommer ihåg är att Glory förlorade Best In Show med 1 röst!! Både Louis & Aliosha röstade på Glory men en skogis fick 3 röster. Ack så nära, så nära.... Det hade varit ett välförtjänt 'avslut' på hennes karriär en tid framöver :)

Owen har blivit en ängel..

2009-09-22T08:34:00.010+02:00

Inatt lämnade Owen oss. De senaste dagarna hade han ökat sämre i vikt. T.o.m minstingen Ozzy var på väg om honom. Igår innan jag gick i säng så satt jag länge inne hos dom & han drack men jag upplevde honom ändå något slöare än sina syskon.
Imorse när Peter kom hem från jobbet så låg han under Sweet & var alldeles stel.
Jag sprang ner för trapporna & bara skrek. Jag var alldeles förtvivlad. Barnen blev rädda & jag bara grät. Varför?!! Var han sjuk? Blev han ihjälklämd av Sweet? Kunde jag gjort något? Är det naturens gång? Jag har bara så svårt att acceptera det...

Tack lilla du för denna korta tiden som vi fick ha dig hos oss!

Bra fördelning :)

2009-09-18T12:30:00.011+02:00

Denna underliga syn möttes jag av när jag kom ut i vår trädgård i går morse. Spindlarna hade under natten flätat samman alla buskar & häckar med sina nät. T.o.m den daggvåta gräsmattan var klädd med spindelväv. Det var vackert!

Sweets ungar växer i en rasande fart, i alla fall fyra av dom. Minstingen kämpar på med gott mod, han går inte riktigt upp lika mycket som syskonen men han jobbar verkligen på det. Jag är lite i valet & kvalet om jag ska ge honom lite ersättning 1-2 ggr om dagen men jag vet inte om jag stjälper istället för hjälper honom.
Han ligger på 90g så han har i alla fall ökat lite över 30g på 4 dagar. Risken är ju att syskonen 'kör över' honom om de ska fortsätta öka i den takt som dom gör nu. Honan är överlägset störst med sina snart 150g. Lite otippat :)
Jag har blivit bortskämd med kullar de sista åren där födelsevikten alltid legat över 100g.
I H-kullen, som för övrigt bodde hemma hos mina föräldrar, hade vi lilla Heart som vägde 64 g när hon föddes. Men min mamma hade stenkoll på henne från första stund & hon behövde aldrig gå in & stödmata henne.

Jag är så glad över utfallet, 4 mitted & 1 bicolor. Då kan jag förhoppningsvis få fler rätt-tecknade kattungar i denna kullen. Bicolorhanen har givetvis fått vitt på sina öron. Det har varit ganska många bicolorer i mina föregående kullar så det är alltid roligt med lite omväxling :)

I helgen ska jag & min man äntligen vara lite sociala igen. Vi har haft så mycket att stå i den senaste tiden men denna helgen ska vi verkligen få njuta lite. På lördag kommer två av våra bästa vänner hem till oss, Hanna & Patrik, som faktiskt köpte 2 kattungar från min allra första kull. Så jag har uppfödningen att tacka för dom :) Det är synd & skam att vi inte träffas oftare, man ska vara rädd om sina vänner!
På söndag kommer två goda kollegor hem till oss. Vi får hoppas att det blir fint väder så vi kan spendera lite tid utomhus, Malin är nämligen väldigt allergisk mot katter :(
På eftermiddagen kommer en familj för att hälsa på mina katter, det ska bli trevligt!

Det har faktiskt varit en hel del katt-besök det senaste året, både från kattungeköpare & dom som är nyfikna på rasen & aldrig har träffat ragdoll i verkligheten eller i deras hem-miljö. Det är alltid väldigt uppskattat, både från mig & dom. Och såklart blir de alla väldigt frälsta i rasen.
Jag är väldigt tacksam att jag inte arbetar heltid, det ger mig mer frihet & tid med både barnen & katterna.
Hade jag fått bestämma så hade jag alltid jobbat 75-80% :) Men jag kan inte sticka under stol med att jag älskar mitt jobb! Det förklarar nog också varför jag fortfarande arbetar kvar efter 8 år....

Sweets överraskning!

2009-09-16T12:10:00.010+02:00

Jag var ju som bekant på hundutställning i helgen och var helt ovetandes om vad som skulle komma ske.
Vid 16-tiden ringde Peter mig & sa lite halvstressad; ’Emma, du måste komma hem! Hope har fått kattungar!
’Nä, vad säger du?! Hope?!’ Svarade jag förvånansvärt lugnt.
Jag förstod ju att han menade Sweet. Jag tänkte snabbt ’bara det har gått bra!’
’Ja, Sweet då. Hon har fått 4st inne i klätterställningen. Nej, vänta det ligger en till under henne. 5st är där! Och dom är inte stora.’
Det var bara till att samla ihop alla & sätta sig i bilen. Vi hade ändå nästan 10 mil framför oss.
Jag ringde Peter några gånger under resans gång. Bad honom flytta ner henne & ungarna i bolådan som var färdigbäddad. Men han ville inte störa henne mer än nödvändigt. Han avnavlade en unge som hon inte hade hunnit med.

Jag hade dåligt samvete där jag satt. Sweet hade jamat ovanligt mycket & pockat på min uppmärksamhet i rastgården på förmiddagen. Jag tog in henne & hon pratade med mig som hon brukade. Hennes mage hade inte sjunkit ner utan hon var lika rund som en fotboll som tidigare. Dessutom var hon inte beräknad förrän 1-2 dagar senare.
Peter hade jobbat natt så jag hade lämnat sovrumsdörren öppen utifall hon ville ha sällskap av honom. Fast å andra sidan var det nog ganska lönlöst. Man skulle nästan kunna släppa en bomb i sovrummet utan att han skulle reagera nämnvärt.
Så Sweet måste ha nedkommit någonstans mellan kl. 12-15.30.

Nåja, jag kom slutligen hem & tvättade samt spritade händerna noga innan jag gick in till Sweet & ungarna. Mycket riktigt, hon låg inklämd i klätterställningen & jamade tacksamt men hest när hon såg mig.
Jag lyfte försiktigt ner ungarna en efter en & såg ju att det inte var några stora knyten. Speciellt en som var markant mindre än syskonen. Ajdå, tänkte jag.
Sweet hoppade in i lådan, lade sig tillrätta & började spinna högt. Hon var lugnare än jag hade förväntat mig & alla ungarna började dia omedelbart. Tack & lov verkade dom väldigt pigga & alerta.
Jag vägde den minsta; 58 g! Men oj vilken livsglöd han visade. Det var verkligen gott gry i honom.
Vägde ytterligare en som låg på 87 g & jag konstaterade att de andra såg ut att väga ungefär samma. Jag ville inte störa henne mer eftersom hon inte hade fått den bästa starten på sin mamma-karriär.
Jag brydde mig heller inte om att kolla könen på de resterande. Skymtade dock flertalet hanar.

De efterföljande två dagarna låg Sweet hos kattungarna mer eller mindre hela tiden & hon verkade stortrivas. Det var tyst & lugnt i bolådan så alla verkade mätta & belåtna.
Jag hade extra koll på minstingen som jag från början hade satt till de bakersta spenarna. Och han satt fortfarande som en sugpropp där varje gång jag tittade in. Och han ökade fint i vikt, redan första dygnet som de antingen brukar står stilla i vikt eller går ner lite så hade han ökat 4 g. Och 2 dagar senare stod vågen på 72 g. Inte illa! Nu hade jag också konstaterat att det var 1 hona & 4 hanar. Honan var störst med sina 110g. Resterande 3 hanar låg på mellan 90-105 g.
Fortsättning följer...

Går i hundtankar...

2009-09-14T23:30:00.002+02:00

Ända sedan jag var 10 år gammal & träffade min första Rhodesian Ridgeback i verkligheten så visste jag att det var just en sådan jag skulle köpa när jag blev stor.
Jag & Peter har diskuterat det några gånger genom åren men vi har hela tiden kommit fram till att det var bättre att vänta tills barnen var lite större. Jag tycker att Noah är i en lagom ålder nu, 5½ år men Thea är fortfarande i minsta laget med sina 3 år.
Å andra sidan är det ju aldrig fel att läsa på, skaffa sig så mycket kunskap & kontakter som möjligt så att man är väl förberedd när det väl är dax för en ny familjemedlem.

När jag såg att SRRS snart skulle ha en cert-utställning i Råå i Helsingborg så blev jag oerhört glad.
Min systerdotter Emelie, min pappa & Noah följde med mig. Och när jag möttes av en uppsjö av dessa vackra, ståtliga hundar blev jag alldeles lyrisk. Samma känsla som när jag såg ragdoll för första gången så det bådar ju gott :)

När jag stod & pratade med några i styrelsen dök det upp en kvinna som de rekommenderade mig att prata med. Hon visade sig vara en väldigt erfaren uppfödare, de hade köpt deras första Ridgeback 1994 & startade sin uppfödning 1997.

Hon bad mig följa med att gå en runda med hennes tik & 'lilla' valp på 3½ månad. Hon räckte mig kopplet & vi gick iväg. Jag hade många frågor & hon besvarade dom alla. Det kändes väldigt bra!

Under utställningen pratade jag också med 2 vinstrika uppfödare från Stockholm. Speciellt en av dom fick jag väldigt fin kontakt med. Hon hade fantastiskt fina hundar med intressanta linjer, importerat från just Sydafrika som de härstammar ifrån. Hon gav mig raka & ärliga svar & bad mig ringa henne om jag hade fler funderingar & frågor.

Sedan bar det av till Sofiero för ytterligare en stor hundutställning med diverse raser. Vi kom precis lagom till Best In Show-finalerna. Det var så härligt att se de lyckliga vinnarna.
Jag skulle mycket väl kunna bli biten av hundutställningar också men då måste jag nog sluta att jobba för att hinna med allt *haha*

En riktig WOW-kull!

2009-09-13T20:07:00.012+02:00

Jag har ju helt glömt bort att skriva om mina fina N-kull.
Enligt mig själv så är det definitivt en av de jämnaste kullar jag haft genom åren.
När jag & Anita var & tittade på dem vid 8v ålder blev jag så imponerad.
Kameran gick varm, så varm att jag knäppte av inte mindre än 397 st bilder på mindre än 1h :) Sedan att 100 av dem raderades på en gång när jag fick upp dom i datorn är en annan femma.

Natasha, den blå mitted honan är en väldigt lovande tjej. Allt satt mer eller mindre där det skulle, härlig 'look' & riktigt fotogenisk var hon.

Nikkita, vars öga hade läkt riktigt fint, var en riktig gräddbakelse. Hela kullen har en helt outstanding ögonfärg men Nikkitas ögon var så blå att du knappt kunde skymta pupillen. En otroligt charmig liten tjej med underbart uttryck & fantastisk typ.

Nathan, denna ljuvliga lilla nallebjörn, flyttade åter rakt in i mitt hjärta. Kan man annat avguda honom?! Hans enda nackdel är hans något små ögon. Attans också!

Nicholas, varför är han en midhigh??!! Helt klart den bästa typen av dem alla, kolla in boxen! Läckert uttryck! *suck*

Napoleon, också en charmig matglad kille med fint utrryck.

Så vart hamnar de nu då? Natasha går till en uppfödare i Tyskland, trots att jag så gärna ville sparat henne. Men det kändes 'rätt' & jag har ju möjligheten att göra om kombinationen i framtiden om jag skulle vilja.
Nikkita stannar kvar hos Anna på foder. Anna har kommit henne väldigt nära & jag ser stor potential i henne & hennes egenskaper. Även om hon förmodligen är en mid-high hon också...
Nathan skulle från början hamnat hos en uppfödare. Men pga. av hans små ögon så vågar vi inte chansa. Däremot får han ett underbart hem hos en sällskapsköpare i Borås som väntat oändligt länge på en hane från mig, ända sedan L-kullen.
Nicholas hamnar i Höganäs & får en ragdoll-kompis på köpet :)
Napoleon flyttar till en familj i Växjö som också väntat tålmodigt i ½ år.

Jag tycker att det är så oerhört roligt & smickrande med sällskaps-köpare som så troget väntar. Det är en speciell & härlig känsla!

Jag grämer mig faktiskt något att jag inte kan ställa dom i kull-klass i Hässleholm i början av oktober. Endast 2 av dom är ju rätt-tecknade :( Man kan inte ha tur jämt.

Thea har blivit en stor flicka :)

2009-09-12T11:38:00.000+02:00

Tänk vad tiden går fort. Vår lilla tjej har blivit 3 år! Och för varje dag blir hon mer & mer lik mig när jag var liten. På vissa foton är minspelen & leendena skrämmande likt. Det är verkligen häftigt!

Vi hade såklart kalas för vår lilla stolstråle & hon blev överväldigad av alla presenter.

Thea är inne i en riktig 'dock-period' just nu & med tanke på vad dockorna kan åstadkomma idag så är det inte långt ifrån att man själv blir lite sugen *haha*

Chou-Chou dockan är som en riktig bebis som skrattar när hon är glad & skriker när hon inte mår bra. Då gråter hon så att kinderna blir röda & då ska man fort ge henne dricka från flaskan & hon ger ifrån sig drickljud. Om man ger henne en specialnapp så kommer hennes nya tänder fram & hon börjar gråta. Då ska man ge henne en bitring varpå hon börjar tugga. Kittlar man henne på magen börjar hon att skratta högt. Mycket fascinerande!

Fin tårta till prinsessan

Fått smak på det goda..

2009-09-02T13:31:00.013+02:00

Att rastgården skulle bli omtyckt av våra katter tvivlade jag aldrig på men så uppskattad att ingen riktigt vill följa med in igen hade jag inte väntat mig.
Donna & Destiny har mer eller mindre nog flyttat ut, de har alltid älskat att vistas ute.
Mason har aldrig varit så lekfull & full av liv som nu så han håller gärna dom sällskap.
Sweet lullar också runt med sin stora mage & än så länge har hon inte kissat inne i katthuset. Henne har vi haft stora problem med när det kommer till det. Hon har mer eller mindre förstört vårt golv i nästan alla hörn med stora pölar av kiss & även in under listorna har det runnit. Vår textilsoffa på ovanvåningen har hon också kissat ner. Vi har kämpat med alla slags olika medel, Feliway i kontaktuttaget osv. & vi trodde faktiskt att hon skulle sluta när hon blev dräktig men icke. Visserligen har det blivit mycket bättre sedan Hope flyttade men dock. Det blev lite av en maktkamp mellan Donna, Destiny & Sweet då de hela tiden 'kissade över varandra'.

På natten tar jag dock gärna in Rufus, vilket kanske inte behöver en närmre förklaring ;) Vi kan ju inte riktigt vara ifrån varandra några längre stunder. Lilla Mizzy vill gärna också vara nära så henne har jag svårt för att inte norpa med mig. Och Glory, som faktiskt har blivit som en 'Lill-Rufus' för mig, visar att hon gärna vill följa med mig. Glory har en fantastisk personlighet, hon är en riktig ''människokatt'. Det finns två olika slags katter; 'kattkatter' & 'människokatter' :)

Jag har t.o.m slutat att stänga dörren till sovrummet när vi ska lägga oss. Glory vet precis när det är dax för mig att gå i säng, då springer hon upp före mig i trappan, sätter sig ner utanför dörren, tittar bedjande upp på mig & jamar lågmält. Förr fick jag jätte dåligt samvete när jag stängde dörren framför nosen på henne, tyckte nästan att det var djurplågeri men samtidigt tyckte jag det var orättvist mot de andra katterna om bara hon fick sova hos mig. Och jag kan faktiskt hålla med om att ha 7 katter i sängen, ibland 2 små tvåbenta & kanske vakna i en pöl av kiss är inget man vill uppleva.
Men den sista tiden har jag inte kunnat låta bli, speciellt inte när Peter jobbar sent eller natt. Och numera är alltså sovrumsdörren alltid öppen :)
Glory ligger uppe vid mitt huvud, spinner som en hel traktor & mjölktrampar försiktigt mot min kind. Lilla Mizzy kommer skuttande glad i hågen samtidigt som hon spinner högt i takt med sitt evinnerliga, härliga jamande. Och Rufus ögon lyser av lycka när han kryper tätt intill mig. Vad skulle man ta sig till utan dessa underbara varelser?!!

Resa till Frankrike!

2009-09-01T16:55:00.006+02:00

Igår kväll blev jag uppringd av Christina (ordförande i Sydkatten) och hon hade dom mest fantastiska nyheterna! Jag har vunnnit en resa till Frankrike, till Royal Canins anläggning där!

Sydkatten vann för 2:a året i rad Bästa Kattens Dag-jippo och när Sydkatten hade sommaravslutning lottade dom ut resan till två av Sydkattens medlemmar som var med och hjälpte till på Kattens Dag. Dom passade också på att dra några reserver ifall någon av de ursprungliga vinnarna inte kunde resa men reserverna drogs anonymt. Nu hade en av vinnarna hoppat av och Jag var första reserv :)) Självklart tackade jag ja utan att blinka!
Resan går den 24-26 november, vi flyger från Kastrup till Frankrike. Allt är inkluderat, dvs flyg, mat och logi. Vilken lyx! Det kommer att bli så spännande!

Jag har även fått ett sms från min härliga fodervärdskull som löd;
'Hörre du Emma, nog för att vi gillar dig skarpt men vad sjutton var det för äckligt som matte tryckte ner i munnen på oss ikväll?!!
Hon säger att allt är ditt fel! Räcker det inte att vi ställer upp på sådär 350 bilder varje gång du är här? Nej nu får det bli skärpning, annars strejkar vi!
Matte säger att vi ska få något som heter spruta imorgon, hoppas att det är bättre än det här som hände idag!
Kram och jam från oss alla fem i N-kullen ;)'
Tack Anna, fodervärdar som dig växer inte på träd!

Missys nya favoritsysselsättning :)

2009-08-31T20:24:00.001+02:00

PREMIÄR!

2009-08-30T10:47:00.029+02:00

Igår var det så äntligen dax för premiär-utstläppet till katternas nya paradis! Äntligen!
Mina föräldrar & Tomas, (Lennons husse) var med & beskådade denna stora händelse.
Jag bar ut alla 7 i transportburar & satte dem på trädäcket i rastgården. Alla smög försiktigt ut när jag öppnade luckorna.

Dom tramapde sakta ner på gräset & sedan tog det inte många minuter förrän de alla härjade vilt omkring överallt. De jagade varandra i en rasande fart, gjorde looper i luften, slirade i hörnorna & klättrade snabbt upp i träden.
Det var verkligen en fröjd att se dom & det blev många skratt. Dom var så lyckliga! Det värmde ända in i själen!

Mason & Rufus hade jätte roligt ihop, dom jagade & hoppade över varandra. Jag är så tacksam att dom fungerar så bra ihop.
Mason var till slut så trött att han låg & flämtade med öppen mun & med tungan hängande långt ner på marken :)

Lilla Mizzy jagade allt som rörde sig, denna lilla dunboll är det svårt att se sig mätt på.

Glory var också helt sjövild & var såklart den första till att klättra högst upp i trädet där hon satt & balanserade på en liten gren.

Hon är alltid mer högt än lågt. Jag får alltid hålla andan när hon balanserar på våra räcken & stolpar i huset, att hon inte ramlat ner & skadat sig än är för mig en gåta.

Destiny & Donna tog det mer lugnt & bara njöt av tillvaron.

Högdräktiga Sweet verkade också trivas & fick springa av sig hon också.

Sedan fick jag träna dem till att använda kattlucka. Och den smartaste av dem alla var faktiskt Destiny, hon fullkomligt flög igenom luckan utan problem. Mason lärde sig efter 2-3ggr. Resten av gänget behövde lite mer tid på sig att förstå att man var tvungen att putta upp luckan med huvudet först.
Mizzy & Glory stod mest & skrapade på glaset. Rufus höll nästan på att inte komma igenom, om han blir ännu större så lär vi få byta ut luckan till en modell större. Sweets runda mage klarade sig också :)

Sent på kvällen när Peter kom hem från jobbet satte vi oss i kattgården, tände en ljuslykta & lyssnade på tystnaden. Så mysigt!
Sedan satte gräshopporna igång & vi fick också besök av en igelkotte. Säkerligen den som Peter grävt fram ur allt bråte som låg i trädgården när vi började bygggandet i juli. Troligtvis väntade den ungar då så Peter gjorde en ny lite vrå till den. Den kom säkert för att tacka :)

Efterlängtade bebisbilder!

2009-08-26T19:41:00.008+02:00

Igår damp det ner ett härligt gäng bilder på mailen från Anna på Skrållans & Masons bebisar.
Oj, vad glad jag blev & vad dom har växt! Dom är snart 8v.
Utifrån bilderna sett så är kullen faktiskt kanonjämn & väldigt lovande i typ, öronplacering & nosparti. Och vilken ögonfärg de verkar få sedan. Gaaah - det är ju nästan så att man blir sugen på att spara... Nu längtar jag ännu mer efter att få se dem igen.
Faktiskt så ska jag & Anita åka & titta på dem redan imorgon & givetvis ska jag ta med kameran :)

Mason ♥ Donna

2009-08-24T15:05:00.002+02:00

Tjohoo - Mason har parat Donna i 3 dagar nu :) Detta är verkligen en kombo som jag tror mycket på!
Så håll nu tummarna att det tar sig så kan ni tro en som letar röda tuttar om 3v ;)

Lennon har blivit kastrerad. Detta berodde mestadels på att han började att kissa ganska mycket inne efter det att han parat Hope. Dessutom gick han ner sig i kondition & var ganska mager på slutet.
Jag är i alla fall väldigt glad att ha sparat en avkomma efter honom, lilla Mizzy :)
Att han är en ragdoll går sällan att ta miste på. Hans temperament är sagolikt!

Min fantastiska veterinär ~ Tack för att du finns & alltid ställer upp för mig!

Sweet har blivit en riktig tjockis! Fröken Al Bundy i egen hög person :)

Födelsedag & katterna i lektagen :)

2009-08-21T23:30:00.004+02:00

Idag blev jag firad av nära & kära på födelsedagen. Det kändes inte alls jobbigt, att fylla 30 var mycket värre... *haha*

Jag fick välbehövliga spa-behandlingar såsom Japansk Lyx Ansiktsbehandling & Coffee Spa Pedicure.

Av min kära man fick jag min efterlängtade rosa mobiltelefon; Sony Ericsson T 707.

Tack för en trevlig dag!

Imorgon fortsätter firandet & då bär det av till Björka Loge där jag, Peter, storasyster & Co. ska se Joddla Med Siv :)
En grupp från Skåne där musiken är en blandning av rock & folkmusik med reggaeinfluenser. Dom är riktigt roliga att lyssna på.

Rufus & Glory busar som allra bäst

Destiny & Donna är inte syskon för ingenting

En vanligt förekommande syn

Sweet går i väntans tider :)

2009-08-19T11:54:00.012+02:00

Min fina, goa Sweet har små underverk i magen :) En månad har hon kvar & magen har fått en fin rundning. Dessa kattungar kan förhoppningsvis inte få annat än en superb ögonfärg. Jag hoppas att kombinationen med Mason kan få ner öronplaceringen på kattungarna.

Detta blir Masons andra kull trots sin ringa ålder. Mycket spännande måste jag säga!

Jag har fått blodad tand gällande det här med utställningar som ni kanske har märkt ;) Bara under detta året har jag ställt ut över 10 ggr. Peter är väl mindre glad för det ;)
I slutet av september bär det av till Albertslund i Danmark & i början av oktober blir det Hässleholm. Sedan får det nog räcka för det här året.
Egentligen tycker jag inte om att åka runt på utställningar när jag har kattungar här hemma men än så länge har det gått bra då de i så fall hålls separerade inne i kattrummet.

Den sista finishen på kattgårdsbygget har tyvärr dragit ut på tiden. Dels för att min stackars man varit tvungen att jobba över en del den senaste tiden pga. av personalbrist & dels pga. av det ihållande regnet. En vecka regnade det mer eller mindre 1 gång i timmen. Och då kan man ju inte måla...
Men snart är det dax för premiär-utsläppet ;)

Peter & Stephan sätter upp nätet runtom

Peter sprutlackerar med sin tröja som andningskydd..

Katthuset fick ett fint golv

Härlig oas för katterna

Mason & Glance underbara bebisar!

2009-08-18T20:35:00.011+02:00

Morbror Mio & Nathan busar

Som ni säkert sett så har jag äntligen varit iväg & beskådat Skrållan & Masons små bebisar! Och herregud vad söta dom var! Jag blev väldigt glatt överraskad. När jag fick se Nathan, den brune mitted killen, höll jag minsann på att få hjärtsnörp! Vilken nallebjörn! Jag kunde inte se mig mätt på honom, hans lite ledsna ögon & härliga typ.
Han är helt korrekt markerad med fina vita jämna sockar & inga fläckar på bakbenen.
Tänk om han hade varit en hona....

Den blå mitted tjejen Natasha var inte heller dum. Kort fint huvud & läcker look. Och jämt full av bus!

Nikkita ser också lovande ut, synd bara på hennes 'skada' vid ögat. Hon har fått vitt på ena örat. Ett lovande rundat nosparti!

Vi var på återbesök på Helsingborgs Djursjukhus med henne för 2v sedan men allt såg bra ut & ögat är inte skadat. Det man kan göra är en sk. 'skönhetsoperation' när hon är lite äldre. De vill inte söva en så liten kattunge när det inte är nödvändigt.

Napoleon har fått vitt på ytterkanten av båda sina öron. Han är störst i kullen & även han har en fin & lovande typ. I övrigt ser han rätt markerad ut & har vita ben :)

Nicholas är väldigt övertecknad. Han ser ut som Ying & Yang *haha* Men ack så charmig. En mycket kontaktsökande & pratglad kille!

De har båda två väldigt fina ryggfläckar.

När de är runt 8v ska jag åka & beskåda de små liven igen & då ta nya bilder. Anna har en lika bra kamera som jag men den har tyvärr gått sönder :(
Den som väntar på något gott....